Vid en temakväll den 21 oktober på Bruksmuseet medverkade Håkan Henriksson från ArkivCentrum i Örebro. Han inledde med kvinnornas arbete inom gruvorna, grunden till järnhanteringen, och avslutade med bergsmännens historiska utveckling.
Håkan Henriksson
Fram till mitten på 1800-talet utgjordes en stor del av arbetarna inom Nora och Lindes bergslag även under jord av kvinnor. När krutet infördes ersattes elden med borrning vilket kvinnorna hjälpte till med. Handborrningen skedde med tremannalag eller tvåmansborrning. En kvinna höll oftast borren som vreds efter varje slag. Sprängningen utfördes av gruvfogden som alltid var en man.
Ofta arbetade hela hushåll tillsammans i gruvan. Män och kvinnor hade lika lön som dock betalades ut per hushåll varför kvinnorna inte syntes till i lönelistorna. För att få kunskap om hur arbetet fördelades är det därför viktigt att ta del av dokumentationen av gruvornas många och allvarliga olyckor.
Om man söker utanför Örebro län finner man motsvarande arbete av kvinnor i Dannemora och på Utö. Man kan dock inte hitta motsvarande i Norberg – varför är fortfarande inte klarlagt. Norbergs kvinnors deltagande vid vaskning och skrädning ovan jord finns dock dokumenterat.
Kvinnorna försvann från gruvorna under senare delen av 1800-talet. Anledningarna till detta var befolkningsökningen och järnbrukens och tekniska förändringar. År 1900 kom en lag som förbjöd kvinnor och pojkar under 14 år att arbeta under jord men denna utveckling hade verkställts redan några tiotal år tidigare.
Efter en paus i programmet avslutade Henriksson med en beskrivning av bergsmännens utveckling i en förändrad värld. Han avtackades med en kraftig applåd och genom att Lennart Andreasson överlämnade boken ”När det lura på bruket”.
Klackagruva
Av Gunnar Stenås
Lämna ett svar