av Margaretha Eriksson

Jag vet ett litet hotell…

Det gamla huset i Västanfors med skylten Centralhotell på gaveln har alltid fascinerat mig.
Ett hus med anor. Hotellet började byggas 1920 och stod färdigt 1921. Det byggdes i trä och reveterades. Rummen var inte så många, men charmfullt inredda med en kakelugn i varje rum. Den enda toaletten fanns i korridoren och i receptionen fanns ett signalsystem från varje rum.

Makarna Hilma och Lars Johan Andersson flyttade in 1921. Hilma drev pensionatsrörelse i huset och maken Lars Johan, även kallad Värmland, var skeppare på Strömsholms kanal. Dottern Karna föddes 1912.

Västanfors var på den tiden centralort i Fagersta. Här fanns järnvägsstation, banker, affärsgator, apotek och ett bryggeri.

Hilma hade två serveringsflickor och en vaktmästare till hjälp med hotellrörelsen, men dottern Karna fick tidigt lära sig att hjälpa till. Det var liv och rörelse på Centralhotellet, där ordnades bröllopsfester, födelsedagar och begravningsmiddagar. Dåtidens kalas var kulinariska upplevelser. Smörgåsbord med sillinläggningar, kallskuret, omeletter med hummerstuvning, strömmingslådor och köttbullar. Karna blev en mästare på att rulla smörkulor.

Många av dåtidens skådespelare som gästspelade i Folkets park hyrde rum på hotellet. I hotelliggaren finns namn som Elof Ahrle, Dagmar Ebbesen, Gustav Lövås och Gudrun Brost. Casinorevyn var återkommande gäster.
Karna underhöll gästerna med pianospel och diktläsning. Hon tillhörde kamratkretsen runt Rune Lindström. Så småningom upphörde matserveringen och Centralhotellet blev ett rumshotell med frukostservering. Gästerna fick sina frukostbrickor uppburna till rummet och i rumsservicen ingick också skoputsning.

År 1940 tog Karna över hotellrörelsen. Hon gifte sig med Torsten Josefsson. Han var FAIK:s första stora löparstjärna med ett klubbrekord år 1928. Karna var en enveten och envis kvinna som stod fast vid sina beslut. På sin ålders höst vägrade hon att bo någon annanstans än på sitt älskade hotell.

I dag ägs det av privatpersoner som har det som fritidshus. Varje sommar blommar det i Karnas gamla trädgård. Ädla växter blandar sig med gräs och buskar och får mig att tänka på en målning av konstnären Monet.

Margaretha Eriksson

Kommentarer

Madeleine skriver:

1 juli, 2023 kl. 12:17

Minns Karna med värme. När jag var ung ca 7-9 år, så satt hon alltid ute när jag gick förbi. Det började med att vi sa hej till varandra på min väg till affären, och fortsatte med att hon bjöd på saft på min väg från affären.
Hon blev som en farmor och vi pratade om allt som finns i huvudet på ett barn.
När jag blev äldre fortsatte jag att hälsa på henne, men mer sällan.
Hon är iallafall ett av mina finaste barndomsminnen.
När hon dog så satte jag in en notis i Fagersta Posten minns jag.
En underbar människa var hon och en trygghet för en vilsen liten flicka, som nu är 48 år.

Svar
Till Madeleine

Tack för din kommentar om Karna Josefsson. Det var roligt att du fann artikeln om Centralhotellet på Bruksmuseets hemsida.

Att skriva om människor och händelser som förr fanns på bruksorterna är också viktigt för oss. Om hur folk levde sida vid sida av industrin. Finns säkert fler berättelser som berör om du kollar. Jag tror att Karna tyckte det var trevligt att prata med dig. Hon satt ofta på sin inglasade veranda där hon kunde se livet utanför fönstret. De flesta av hennes vänner var sedan länge borta och ensamheten var tung. Dina besök blev ett guldkorn i hennes tillvaro.

Idag ägs hotellet av privatpersoner som har det som ett fritidshus. Det ser likadant ut och hotellskylten finns kvar. I Karnas trädgård har det suttit flera berömda skådespelare under hotellets blomstringstid. Förr var den ansad och välskött, men även i dag stannar man gärna till och tittar. Karnas gamla rosor och pioner blandar sig charmigt med det höga gräset.

Nästan som ett motiv av den franske konstnären Claude Monet.

Madeleine, gläds över det fina minnet från barndomen.

Margaretha Eriksson