av Lennart Andreasson
I början på 1900-talet tillverkades i Fagersta borrstål i smitt och valsat utförande, sexkant, åttkant och runt. De tryckluftsdrivna borrmaskinerna slog igenom och ersatte handborrningen. Kraven på materialet i borrstången ökade och borrkaxet behövdes tas bort på ett rationellt sätt. Med ihåligt borrstål kunde det spolas bort med vatten.
Ämnen för bergborr borrades i det gamla turbinhuset och valsades sedan i tubvalsverket. År 1919 anskaffades en borrmaskin för borrstålsämnen och de följande åren tillkom tre maskiner. Behovet ökade och 1924 anskaffades ytterligare fyra maskiner.
Första åren använde man antracit som kärnmaterial men övergick 1922 till sand.
Ämnesvalsningen skedde i 20 och 14-tums valsverken och färdigvalsning i 16 och 12-tums verken.
Efter valsningen blåstes kärnan ur med tryckluft.
Från början använde man kolstål för bergborr men övergick sedan till ett låglegerat stål med krom och molybden.
Det skedde en omfattande utveckling av bergborrtillverkningen. År 1930 övergav Fagersta sandkärnemetoden till ett förfaringssätt med metallurgisk kärna. Valsning av borrstål i Fagersta upphörde 1931 och blev helt koncentrerad till Forsbacka.
Källor
Tillverkning av borrstål vid Fagerstabruken. Uppsats 1996 av Per Hellström
Bilder kopierade från filmen ”Egna kraftstationer, valsverk och bergborrar” från år 1927