Juli 2020 – Spökträdet i Semla

Text och foto Göran Råberg

 

 

Jag och min bror Jan-Olov var ofta ute med vår mor och far på olika utflykter, eller äventyr som min bror och jag kallade det, under helgerna på 1950-talet. Det blev mest i Semlas omgivningar, eftersom vi bodde där.
Det var bra tillfällen att lära sig lite mer om hembygden, tyckte far. Han valde ut platser som han kände till och kunde berätta lite om.
Vid ett tillfälle var målet ”det stora spökträdet” och vi pojkar tyckte det lät spännande. Hela familjen cyklade och vi hade med oss korv att grilla.
Så var vi framme. Och bland alla andra träd fanns en jättestor gran.
På en stor skylt framför granen stod texten FRIDLYST. Far förklarade att den skylten räddade trädet från att fällas.
Granen var, och är än i dag, fantastiskt stor med sidogranar som böjer sig uppåt och växer på den befintliga granen med egna stammar och grenar.
Trädet får då formen av en kandelaber med flera ljusarmar.
Enligt en folksägen hade trädet fått det växtsättet för att ett hemskt illdåd utförts i dess närhet. Det hade far hört berättas och bror min och jag trodde blint på detta.
Som vuxen förstår jag att det är gammal vidskepelse som förklarar utseendet. Våra förfäder tillgrep ofta blodiga gärningar och hemskheter för att förklara naturens under.

I dag vet jag att trädet är en kandelabergran, namnet på grund av det speciella växtsättet. Dessa granar är sällsynta, men de förekommer över hela landet.
Jag tycker att den här granen har en mer perfekt symmetri på sidogranarna än på bilder jag sett av andra exemplar.

Fridlyst skylten från 1950-talet är borta för länge sedan. Nog borde den här kandelabergranen skyddas av naturvårdande instans.

Den är ett speciellt utflyktsmål i hemskogen.