Av Göran Råberg
Samtliga bilder är från Lantmäteriet och är klickbara i två steg för högre upplösning och förstoring.
När Gabriel Casper Timm, den 29 mars 1826, sålde Semla Bruk till brukspatron Salomon von Stockenström, ägare till Fagersta Bruk, bröts den Timmska släktens ägande av Semla sedan år 1693.
Boende i Semla är ca 400 personer år 1900.
Fagersta Bruks nya sågverk byggdes under hösten 1941 i Semla. Semla såg ersatte sågverket i Uddnäs som hade brunnit ned samma år. Sågverket omfattade sågverksbyggnad, hyvleri, virkestork, panncentral, 2 st magasinsbyggnader för virke och sorteringsverk. Dessutom en sanitetsanläggning med omklädningsrum, duschar, torkrum för arbetskläder och matsal. Sågen hade drygt 40 anställda.
Fagersta Bruk sålde tomtmark i Fagersta med omnejd med bra villkor till anställda under mitten av 40-talet. I Semla byggdes det sju stycken villor vid Lillån efter Semlavägen varav en villa även inrymde en affär, villan med affären i suterrängvåningen ägdes av Knut Strömberg. Efter Strömbergs kom Lindbergs som stängde affären och byggde en kiosk mot vägen. Conne Conradsson byggde en bensinmack på en liten tomt i direkt anslutning till villorna efter vägen mot Fagersta.
Rudgruvans anrikningsverk byggs 1954 som ersättning för det 1953 nedbrunna Stortägtsverket. Avfallsdammar för anrikningsavfallet schaktas fram och invallas på åkrarna nordost om Rudgruvan.
Fagersta Bruks jordbruk med boskap i Semla flyttade till Djupkärra 1961.
Efter 6 års produktion började avfallsdammarna på åkrarna nordost om Rudgruveverket att bli fyllda och Fagersta Bruk sökte tillstånd hos myndigheterna att få använda Semla Dammsjö för anrikningsavfallet. Tillstånd beviljades 1960. En rörledning byggdes till sjön och togs i bruk 1961. Dessutom erhölls ett beviljat tillstånd för att använda sjön som en neutraliseringsdamm för använda betsyror från Fagersta Bruk vilket sedan pågick i ca 20 år. Eftersom Rudgruvan hade kalkhaltigt anrikningsavfall med högt pH-värde så fungerade det som neutraliseringsmedel av betsyran. Betsyraneutralisering på detta sätt hade aldrig fått ett miljötillstånd idag!
Övre och nedre gruvkasernerna vid Stortägtsgruvan revs 1966.
Semla såg brann ned till grunden den 6 juni 1969. Dammsjön är halvfylld med anrikningsavfall från Rudgruvans anrikningsverk år 1975 vilket framgår av flygbilden ovan.
Dammsjön finns inte mer, sjön är helt igenfylld med fyllnadsmassor som det växer busk och gräs på idag. Dock måste dagens ägare till f.d. Fagersta Stainless, vilka idag är markägare där, fortsätta att ta prover på lakvattnet. De måste hela tiden säkerställa att det inte lakar ut några gifter från den gamla Dammsjön, troligen måste provtagningen fortgå långt in i framtiden.
Åkrarna norr om Söderbärkevägen är igenväxta med den under år 1961 planterade granskogen, dessutom växer det massvis med sly, även nere vid kanalen.
Rudgruvan blev nedlagd i juni 1979, gruvlaven revs i början av 1980-talet. Husen vid Lillån revs omkring 1980. Sågverkskasernen söder om kraftstationen Semla III revs i början på 80-talet. Maskinistbostaden på östra sidan om Kolbäcksån vid kraftverksdammen revs i samband med utbyggnaden av Semla III på 1980-talet när den tredje vattentuben byggdes för den nya turbinen. Huset Kråkslottet blev nedbränt av en pyroman i december 1987.
Antal boende i Semla är idag färre än 20 personer.