Juli 2024 – Turbinhuset på Holmen, del 4 Secomet däckdubbar

av Jan Qvick och Göran Råberg

Dubbar av stål i däck användes tidigt under vintertävlingar på isbanor. För övriga fordon användes huvudsakligen snökedjor vintertid till vanliga sommardäck. Under 1930-talet lanserades de första vinterdäcken i Finland och de skiljde sig från sommardäcken genom att de förutom längsgående mönster även hade tvärgående.

Den moderna däckdubben, med ett stift av hårdmetall fastlött i en stålkropp, uppfanns i Finland 1957. Fagersta fick väldigt tidigt licens på det finska patentet genom samarbete med det finska hårdmetallföretaget O/Y Kovametalli. Två ingenjörer från Fagersta studerade tillverkningen i Finland under våren 1961 och efter hemkomsten anskaffades utrustning som placerades i Turbinhuset på Holmen. Utrustningen bestod främst av pulverblandare och hydrauliska pressar med strängpressningsverktyg. Som utgångsmaterial användes returpulver samt spink från pressning och tillformning från övrig tillverkning som maldes och justerades till den föreskrivna kobolthalten 9 viktsprocent.

För att möjliggöra strängpressning inblandades mera än dubbelt så mycket vax i pulvret jämfört med vid konventionell pressning. Dubbstiften avdrevs och sintrades i genommatningsugnar i vätgasatmosfär. Stålkropparna som dubbstiften löddes in i köptes från en legotillverkare.

Tillverkningen av Fagersta-Secos däckdubbar, Secomet, startade i februari 1962 och redan första året producerades 15 miljoner dubbar för att följande år öka till 80 miljoner. Vid årsskiftet 1963-1964 såldes tillverkningen av självsmörjande lager till Svenska Metallverken och dubbtillverkningen fick möjlighet att expandera i Turbinhuset. Samtidigt flyttades lödningen av stiften i stålkropparna till Arboga där nya lokaler hade byggts för ändamålet.

Länk till hela reklambrochyren, pdf:  Secomet Extra

 

Under de närmast följande åren ökade produktionen och var som högst 1970 med 168 miljoner dubbar. Fagerstas däckdubbar blev ett begrepp för både privatbilister, förare av tyngre fordon och rallyförare som till exempel Tom Trana och Björn Waldegård. För rallykörning utvecklades speciella dubbar och stiften till dessa pressades på konventionellt sätt. Många bilar hade klistermärken som visade Secometmärket baktill. Syftet med dessa var förutom att göra reklam för Fagerstas dubbar att varna bilister med odubbade däck från att ligga för nära framförvarande bil.

Under 1972 sågs en tydlig nedgång i efterfrågan på däckdubbar och den berodde dels på konkurrens från företag som sålde till lägre priser och dels på att man i Centraleuropa införde restriktioner för användningen av dubbdäck på grund av det ökade vägslitaget. År 1969 hade Fagersta tillsammans med Sandvik bildat försäljningsbolaget Dubbman till vilket både Fagersta och Sandvik levererade dubbar. Både Fagersta och Sandvik upphörde med dubbtillverkningen i slutet av 1973.

Totalt producerade Fagersta-Seco 769 miljoner dubbar. Till denna tillverkning hade använts nära 500 ton hårdmetallpulver och spink. Däckdubbarna var en utmärkt produkt på så sätt att det enda krav som ställdes på sammansättningen var kobolthalten och därmed ett utmärkt sätt att ta tillvara restprodukter från tillverkningen av övriga hårdmetallprodukter.

I och med att tillverkningen av dubbstift i Turbinhuset lades ned 1973 kom Turbinhuset på Holmen att bli lagerlokal för råvaror för wolframkarbidtillverkningen som då bedrevs i den gamla hårdmetallfabriken på Holmen efter att hårdmetalltillverkningen hade flyttats till nybyggda lokaler på Hyttbäckens industriområde några år tidigare. Så förblev det till år 2018 då wolframkarbidtillverkningen lades ned och några år senare sålde Seco Tools samtliga fastigheter på Holmen.

Källor
Karl Bonthron, Secohistorik åren 1930-1970
Evert Löwdin, Privat kommunikation juni 2024
Bilder från Fagersta bruksarkiv