December 2016 – Världsutställningen i Paris år 1900

Av Göran Råberg

Världsutställningen år 1900 hölls i Paris 15 april – 12 november. En fest för sekelskiftet som lockade enligt uppgifter över 50 miljoner besökare. Det var en av de mest framgångsrika världsutställningar världen någonsin skådat. 

På världsutställningens avdelning, ”Palais des Mines et de la Métallurgie”, på svenska ”Palatset för gruvor och metallurgi”,  medverkade Sveriges stål och metallindustri, bland andra Fagersta Bruk.

 

Texten är utdrag ur en rapport av Erik Sjöstedt

Den svenska sektionen inom »Palais des Mines et de la Metallurgie» är så vacker, att man riktigt känner sig varm om hjärtat vid tanken att det är vår ädlaste industri som representeras på ett så nobelt och värdigt sätt.

Sjöstedt var lyrisk i sin bedömning:
Den besegrar fullkomligt, i dekorativt såväl som tekniskt hänseende, sina mäktiga grannar, Ryssland och England. Ryssland företer nog ganska monumentala, tempelliknande montrar i järn och guld, men materialet är grovt och simpelt och dess underlägsna kvalitet faller genast i ögonen.

Svenska sektionen var mycket rymlig. Huvudfasaden upptogs i nästan hela dess längd av Stora Kopparbergs Bergslags 24 meter långa monter. I mitten en portal märkt med ett gyllene Suede och svenska riksvapnet.  Portalens tolv meter höga smäckra pelare slutade i dekorativa glober under gyllene kungliga kronor. Monterns dekorationer utgjordes i övrigt av bolagets industriella produkter, sinnrikt ordnade, kugghjul och propellerhjul, hackor, yxor, släggor, hammare och stenverktyg. Denna monter var såsom de flesta där komponerad av arkitekt Fredrik Lilljekvist, Stockholm.

Larsbo-Norn hade en liten elegant monter med skimrande stålprover av olika kolhalter.

Gällivares utställning omfattade kartor, fotografier och malmprover från Gällivare, Luossavaara och Kirunavaara malmfält, en karta i relief visande malmådrorna. Över allt detta ett stort lappländskt landskap, målat av Karl Nordström.

Väggarna var försedda med produkter. På en väggyta yxor och hackor från Hults bruk. Vedevågs bruk exponerade skyfflar, spadar, högafflar, räfsor och dynggrepar. På Huskvarnas pannå dess berömda gevär och revolvrar. Flera andra visade upp sina produkter som Söderfors bruk, Olofströms stålpressningsbolag och Tidaholms bruk.

Största intresse låg dock i ett antal fristående stora monumentala montrar ute på golvet. I mitten två från Fagersta bruk som var enkla, praktiska men ej intetsägande.  Gavlarna hade ornamentering av spiralfjädrar eller rosetter av taggiga cirkelsågar, platta, konvexa och konkava. Detta om den dekorativa effekten,  men från teknisk synpunkt var Fagerstas utställning den finaste inom hela gruppen. Kolossal uppmärksamhet väckte undersökningar av stål, exponerade av brukets överingenjör herr J. A. Brinell, en världsberömd auktoritet.

 

Häromkring höjde sig såsom kolonner, tempel eller paviljonger sex till åtta meter höga, fyra magnifika montrar. Iggesunds bruk och Uddeholm var representerade.

Avesta hade en stilfull monter i svart järn sirad med tvinnade och vridna järnstänger. Sidorna utgjordes av fyra ångpannebottnar som bar en inskrift »Avesta Jernverk» i stora, enkla, gyllene bokstäver.

Slutligen nämndes Österby bruks lätta och eleganta monter bildad av fyra svarta, räfflade järnpelare och dekorerad.

Samtliga dessa montrar ägde en allvarlig, förnäm elegans. Som jämförelse kan nämnas det vedervärdiga tyskeriet (och tyskarna må ha alla övriga förtjänster i världen, som smakmänniskor komma de dock efter andra civiliserade folk). Priset i dekorativt hänseende togs då otvivelaktigt av Skultuna mässingsbruks portal. Den nästan överglänste Stora Kopparbergs Bergslags, fastän betydligt mindre.

Sveriges metallutställning utgjorde med ett ord den mest glänsande succé och herrar utställare kunde känna sig rikt belönade för sina uppoffringar. De hade på ett sätt, som står över allt beröm, sekunderats av grupparkitekten Fredrik Lilljekvist samt av sektionens kommissarie, ingenjör A. Wahlberg, vilken omfattat sin viktiga uppgift med nit, energi och intelligens, värda det varmaste erkännande.

 

Främre raden fr.v. Hjort, Domnarvet, Berggren, Hagfors. Anders Jansson, Fagersta. Ingenjör Dahlerius, Domnarvet. Axel Wahlberg, (Disponent Fagersta Bruk fr 1907). Ingenjör Tegerström, Stockholm. Ingenjör Rydberg, Fagersta. Palmer, Domnarvet, Andersson, Avesta.

Bakre raden fr.v. Andersson, Domnarvet.  Sjöberg, Domnarvet. J.A. Liljekvist, Fagersta, (byggare av Fagersta Bruks montrar). Ingenjör Johan Johansson, Avesta. Harald Hellström, Fagersta. Nyberg, Östeby bruk.  Monsieur Passy, Frankrike. Olin, Iggesund. Askelöf, Söderfors. Ruuth, Granitbolaget. Augustsson, Granitbolaget.

 

 

Brinells hårdhetsprovning presenterad i Paris 1900.

Brinellskala: Mått på materials hårdhet som bestäms med en metod uppfunnen av Johan August Brinell, överingenjör vid Fagersta Bruks AB. Metoden som presenterades vid världsutställningen 1900 i Paris lämpar sig för mjuka och medelhårda material. Principen går ut på att mäta ett materials förmåga att motstå plastisk deformation. Värdet anges i enheten HB. Prövningsprocess: Brinellhårdheten mäts med en härdad stålkula med en diameter på 2.5, 5.0 eller 10.0 mm som pressas in i ett materialprov med en given kraft under en given tid. Intryckets diameter avläses i mikroskop och hårdhetsvärdet kan därefter beräknas.
Hårdhetsprovaren som visades på Parisutställningen år 1900 finns bevarad hos Fagersta Stainless och är placerad i deras reception.

 

 

 

Bilder av tre gavlar på de två utställningsmontrarna i monterhuset

 

 

 

 

Fredrik Lilljekvist, en av landets mest ansedda arkitekter vid förra sekelskiftet.

Hans mest berömda skapelse är Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm.

Källa: Wikipedia

 

Född:  1863-10-08 – Klara församling, Stockholms län                  .
Död:   1932-12-18 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Ett urval av arkitekt Fredrik Lilljekvists verk:

(Jag har markerat med fetstil de arbeten som har anknytning till Fagersta trakten, Paris utställningen 1900 var Fagersta Bruk med på.)

Svalnäs, bostad åt bankdirektör Henrik Palme i Djursholm, 1886
Vågaskär, Djursholm, 1890-tal
Hotell Rydberg, Stockholm (ombyggnad), 1892
Gumperts villa, Djursholm, 1894
Västervåla kyrka, Norberg, nytt långhus tornet behölls, (ritningar), 1891
Gripsholms slott, Mariefred (restaurering), 1892
Gamla Stockholm (kulisstad Stockholms Utställningen), 1897
Räntmästarhuset, Stockholm (renovering), 1890-tal
Västanfors kyrka, Västanfors, (ombyggnad), 1895
Tennispaviljongen, Stockholm, 1896
Brukshotell, Fagersta, (ritningar), 1896
Segelsällskapet KSSS klubbhus i Sandhamn, 1897
Jägarhyddan, Stockholm, 1897
Lilljekvists hus, Stureplan 15, Stockholm, 1897
Djursholms kapell, 1898
Kobergs slott, Västergötland (ombyggnad), 1898 – 1899
Världsutställningen i Paris 1900, svenska metallindustrins montrar, (ritningar), 1898 – 1899
Österåsens sanatorium utanför Sollefteå, 1898 – 1901
Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm, 1901 – 1908
Strängnäs domkyrka, Strängnäs (restaurering), 1907 – 1910

 

Från mitten av 1910-talet kom Fredrik Lilljekvist helt att ägna sig åt administrativ verksamhet, han fick inom överintendentsämbetet hand om den granskning och rådgivning som hörde samman med den nya stadsplanelagstiftningen. Vid byggnadsstyrelsens tillkomst 1918 blev Lilljekvist chef för stadsplanebyrån.