Av Margaretha Eriksson.
Metodistkyrkan var under många år en flitigt besökt kyrka i norra stadsdelen. Kyrkan byggdes redan 1914 och dess spetsiga torn var en välkänd silhuett i staden.
Den 25 april 1972 godkände kommunalfullmäktige förslaget till en ändrad stadsplan för kvarteren Disa och Delta. Nu blev det fritt fram för ett planerat Domusbygge tvärs över Dalavägen. Byxkröken skulle bli ett minne blott och flera bostadshus och kyrkan skulle rivas. Beslutet överklagades och protestlistor lades ut. Men inget hjälpte. De styrande socialdemokraterna visade sin makt och genomförde sina planer.

Grävskoporna stod avvaktande utanför när metodisterna höll sin sista gudstjänst i sin gamla kyrka. Foto Fagersta Posten
Luciadagen 1972 började schaktmaskiner att tugga i sig träd och buskar runt Metodistkyrkan.
Trots levande ljus i fönstren, orgelbrus och psalmsång ville inte julstämningen infinna sig hos församlingsmedlemmarna. Domen hade kommit. En grävskopa stod en bit från byggnaden och väntade på att sätta käftarna i den gamla kyrkan.
Den 7 januari 1973 hölls den sista gudstjänsten.
Altartavlan med Jesusbilden skars ut och rullades ihop. De svarta smidesgrindarna vid ingången till kyrkan plockades ner, numera finns de vid Västervåla kyrka.
Det var en sorgens dag när kyrktornet med en tung suck föll i marken.
Många minnen väcktes hos ortsborna.
-Här har jag gått i söndagsskola, sade någon.
En annan kom ihåg alla fina luciahögtider i kyrkan.
– Jag minns speciellt doften av nykokt kaffe som spred sig ut i kyrksalen. Kaffet serverades i porslinskoppar med fat. Det var fullsatt i kyrkan och pastor Sixten Lindell önskade en God jul.
Men en fredag, i mitten av januari 1973, togs det första spadtaget till det blivande Domusvaruhuset. Kommunalrådet Janne Holmström såg mycket nöjd ut. Staden höll ju på att växa och det gällde att tänka framåt. Så tänkte man då.
Med facit i hand vet vi att ingenting blev som man räknat med.