April 2016 – Wilhelminahemmet i Fagersta utlöste trätomöten i socknen

Artikel publicerad i Västmanlands Folkblad någon gång mellan 1955 – 1960, författad av redaktör Gösta Johansson, (sign Geji). Bilder från Fagersta bruksarkiv.

publicerat av Göran Råberg

Fd sjukstugan Wilhelminahemmet i Fagersta, som var färdigbyggd i april 1914. Sjukstugan nedlades, byggdes om och invigdes som bruksgården i december 1941.

FAGERSTA (Folkbladet) 
Den byggnad, vi ser på bild här ovan är sedan länge borta ur Fagerstas stadsbild. Dvs. den är borta beträffande sin ursprungliga mission, den nämligen att fungera som sjukstuga, men finns fortfarande kvar i ombyggt skick och kallas numera Bruksgården. Få byggnader i staden torde striden ha stått så het om, som just den ovannämnda sjukstugan, vars namn förresten blev Wilhelminahemmet och om vilket Vilhelminaparken och Vilhelminavägen i Fagersta ännu påminner.

Wilhelminahemmet i Fagersta var färdig för sitt bruk 1914 och förhistorien till sjukstugan var denna. År 1912 var dåvarande provinsialläkaren placerad i nuvarande södra stadsdelen, dvs. Västanfors. Detta år föreslog man emellertid att läkaren skulle få sin placering i norra stadsdelen. Det var ganska givet att ett sådant förslag skulle utlösa ganska häftiga och, inte alltför milda diskussioner. Stora möten hölls i båda de nuvarande stadsdelarna där man på alla möjliga sätt, dock mest med hetta, pläderade för läkarens placering.

Vid denna tid ägdes emellertid Fagersta bruk av den tyske senatorn Emil Possehl, vilken kom med ett bud, som sedermera också utlöste i byggandet av sjukstugan. Han erbjöd sig nämligen att på företagets vägnar betala 1,000kr årligen att utgå som del i läkarlönen och dessutom att donera 70,000kr för uppförandet av en sjukstuga samt läkarbostad.

SJUKSTUGAN I BRUK
Att man så ivrigt pläderade för att läkaren skulle flyttas till nuvarande norra stadsdelen hängde samman med att så pass många olycksfall inträffade vid bruket. Med andra ord: Där de flesta människor hade anledning ha en läkare på nära håll fanns ingen sådan att tillgå.

De, som talade för att läkaren skulle flyttas till norra stadsdelen vann också, vid en kommunalstämma del 7 juli 1912, gehör för sina propåer. Läkaren skulle stationeras i nuvarande norra stadsdelen, där mottagning skulle hållas tre gånger i veckan. Inom parentes kan nämnas, att sjukvården för de vid bruket anställda dittills hade handhafts av en sjuksköterska.

Våren 1913 började man uppföra sjukstugan i Fagersta, och den blev färdig i april 1914. Den var då inredd med två mindre och två större sjuksalar, den hade två enskilda sjukrum, operationsrum och läkarmottagning. Sammanlagt kunde 18 personer vårdas på sjukstugan.

WILHELMINAHEMMET

Efter senator Emil Possehls maka Wilhelmine ”döptes” den nyuppförda sjukstugan i Fagersta till Wilhelminahemmet.

 

 

Totalt hade den, med inventarier, kostat 80,000kr i uppförande.  Den drevs helt av bruket, och de vid företaget anställda fick mot en lägre avgift vård där. Gjorde man illa sig under arbete vid bruket var vården helt avgiftsfri.

 

Den 16 aug. 1913 kom provinsialläkaren Henning Sandler, som dittills varit underläkare vid lasarettet i Umeå, till Västanfors som extra provinsialläkare.

 

 

 

Redan i november samma år flyttade Dr Sandler emellertid upp till nuvarande norra stadsdelen, och blev således den första stationära läkaren på Wilhelminahemmet.

 

Nyfunna bilder

SJUKSTUGAN NEDLÄGGES
Vid åtskilliga tillfällen sattes Wilhelminahemmet på prov till bristningsgränsen. Så var t.ex. fallet år 1918, då bygden och dess invånare drabbades av spanska sjukan och då sjukstugans resurser var ansträngda över bristningsgränsen.

Som bl.a. en ekonomisk följd av första världskriget, måste driften vid Wilhelminahemmet inskränkas. Den kirurgiska verksamheten upphörde, under en övergångstid tjänstgjorde den som BB, för att år 1938 helt nedläggas.

 

BRUKSGÅRDEN SKAPAS
Inom Fagersta Bruks ledning hade man emellertid andra planer beträffande den i sitt slag (och då för tiden) ganska monumentala byggnaden i det tidigare brukssamhället. Det beslöts nämligen att bygga om den gamla sjukstugan för annat ändamål. Utformningen därav lämnades till arkitekt Cyrillus Johansson. Arbetena sattes igång, och den 7 dec. 1941 kunde man viga in nyskapelsen, som döptes till Bruksgården, och i vilken det också finns en gudstjänstlokal, Brukskyrkan.

I f.d. sjukstugan inrymdes också en del studierum och samlingssalar, av vilka en f.n. också tjänstgör som tingslokal. När den gamla sjukstugan, Wilhelminahemmet, år 1941 öppnades för sin nya verksamhet hade ombyggnad och dylikt, för att skapa Bruksgården, i reda pengar gått på i runt tal 200,000kr.
/ Geji

Bruksläkarmottagning i Fagersta efter nedläggningen av Wilhelminahemmet.
Efter att Wilhelminahemmets läkarmottagning stängts, i mitten på 30-talet, ordnades det med en ny läkarmottagningen i den före detta förmansbostaden, ett tvåvåningshus med ingång från Sveavägen. Byggnaden var belägen där parkeringen för ICA Centrum finns idag.
Efter dr Henning Sandler kom dr Elis Folkesson, läkare på mottagningen mellan 1938 – 1947. Den sista bruksläkaren i denna mottagning var dr Karl Holmgren, läkare mellan 1947 – 1969.