Juni 2021- Vestanfors Grafitverk

Av Lennart de Canésie

 

Svenska Grafit Aktiebolaget

Svenska Grafit Aktiebolaget bildades år 1888. Bolaget hade till ändamål att efter inköp av följande inom Norbergs socken belägna grafitgruvor nämligen Salomonsgruvan, Haggrensgruvan, två tredjedelar av Gamla Skrammelfallsgruvan, Troengsgruvan och Gilltjärnsgruvan med de till nämnda gruvor hörande utmål bearbeta samma gruvor även som andra gruvor av samma art samt att förädla den därvid vunna grafitmalmen.
Bolagets styrelse hade sitt säte vid Fagersta Bruk.

Enligt köpebrev daterat den 1 november 1888 köpte Svenska Grafitaktiebolaget ovan nämnda gruvor med tillhörande utmål och inventarier av Fagersta Bruks Aktiebolag för femhundra tusen kronor.
Svenska Grafit Aktiebolaget uppdrog 1889 åt Ingenjör Ludvig Theodor Andrée att i Tyskland och Österrike studera grafitens förekomst och malmens anrikning samt i samband med detta undersöka vilka avsättningsmöjligheter man hade för en anrikad produkt.
(L. Theodor Andrée var en fyra år yngre bror till den världsbekanta ballongflygaren och nordpolenfararen Salomon August Andrée.)
Under sin resa fick Andrée möjlighet att utföra en del anrikningsprov i Tyskland. Han följde även upp dessa med prov i Fagersta. År 1890 avlämnade Andrée sin rapport. ”Om grafitverk inom Tyskland och Österrike”.
Andrées rapport resulterade i att bolaget 1891- 1892 lät uppföra ett grafitverk i Västanfors beläget på en holme i Kolbäcksån, väster om Västanfors hytta.

Gruvor
De gruvorna som kom att utnyttjas av Svenska Grafit Aktiebolaget var Skrammelfallsgruvan och Gilltjärnsgruvan. Båda dess låg lite norr och väster om Halvarsbenning. Skrammelfallsgruvan låg ett par kilometer norr om Halvarsbenning och väster om sjön Stora Alten och Gilltjärnsgruvan vid sjön Norra Gilltjärn.
I Gilltjärnsgruvan förekom brytning endast under åren 1888 och 1889 medan brytning i Skrammelfallsgruvan skedde sporadisk fram till 1914.

Vestanfors Grafitverk
Andrées rapport resulterade i att Christian Aspelin under år 1891 lät påbörja byggnationen av ett nytt grafitverk i Västanfors. Verket uppfördes på den yttersta holmen i Kolbäcksån nordväst om hyttan i själva vattenströmmen. Byggnaden var en stor tvåvåningsbyggnad i trä med plåttak. Chef för Vestanfors Grafitverk blev gruvingenjör Andrée.  Andrées studieresa hade också givit honom nya idéer om en effektiv tillverkningsprocess vilken han nu i det nya verket fick möjlighet att utveckla. Under första delen av 1892 installerades en ångpanna och torkapparater.
Verket togs i drift under senare delen av år 1892. Under året hade man då gjort en del prov med att förbättra metoden vid slamning. Redan i början kunde konstateras att man fick fram en rikare och bättre produkt än som hittills varit möjligt i landet.

Hur tillverkning gick till framgår av en reseberättelse som ingenjören vid Långshytte Bruk J.A. Leffler företog sommaren 1897. Här följer en sammanfattning av berättelsen.
Malmen som här anrikas, håller 30 % grafit. Priset för densamma är 6 kr per ton i Västanfors. Den slås för hand till ca 60 mm stora stycken, och dessa går genom galler med 64 mm öppningar ned i stampverket.

Stampverket har två stampsatser med 5 stampar i varje och är helt och hållet av järn. De drivs av två liggande turbiner om 22 hk. Stamparna göra 60 slag i minuten med en slaghöjd av 250 mm. Varje stamp väger 250 kg. Det stampade materialet förs bort med uppstigande vattenström (75 liter vatten per minut och stampsats) o lyfts av två skophjul upp i övre våningen (4 m.) till 2 spetslådor.
Därifrån förs slammet vidare till två roterande vaskverk. De roterande borden är av cement och roterar ett varv på 3 minuter.

 

Från vaskverken förs materialet till sjunksumpar varifrån lösningen pumpas upp i filterpressarna så snart grafiten satt sig så mycket att på 3 vatten kommer 1 grafit.
Filterpressarna innehåller ”plattor” och ”ramar”. De senare är klädda med filterduk på båda sidorna. Avståndet mellan dukarna är 30 mm. Lösningen ledes genom en horisontell kanal som går igenom alla ”ramar” och ”plattor” och denna genom hål i ramarna in mellan dukarna, där grafiten stannar, under det att vattnet rinner igenom dukarna in i plattorna och bort. Efter pressningen, som sker med tryckluft, (6 atm) håller massan ännu 33 % vatten.

Kakorna torkas sedan vid 80º- 90ºC i plåtlådor, insatta i torkkamrar under 15 timmar. Torkkamrarna uppvärms med ånga som strömmar genom 2 meter långa flänsrör. Luftväxling sker med fläkt. De sju första timmarna används undervärme och de sju sista övervärme.
Det grövsta materialet uppskopas ur de sex första avsättningssumparna och lufttorkas på lovar.

– Produktionen är 5 ton per dag.
– Hela verket förbrukar 500 liter vatten per minut.
– 1000 kg malm ger 500 kg blyerts med en grafithalt på 45%.
– Verket sköts av 6 arbetare och 6 pojkar.

Grafiten tillverkades i sex olika kvaliteter där den högsta kvaliteten håller minst 50 % grafit. Den färdiga grafiten förpackades i träfat om 200 kg, 100 kg, 50 kg och 25 kg. Huvuddelen av tillverkningen levererades i 200 kg fat, endast en liten del levererades i 25 kg fat.

Tillverkning av grafit bedrevs i Västanfors grafitverk mellan åren 1892 och 1918. Efter 1918 upphörde produktionen och åren 1919 till 1924 såldes endast tidigare producerat material.

Grafitverket revs i början av 1930-talet. Virket från byggnaden återanvändes vid uppförande av en stor ladugård vid Dammen i Åvestbo.

Användningsområden

Grafit används till många olika ändamål, till exempel:

– Till blyertspennor
– Till grafitdeglar
– Till smörjämne för lager, kugghjul, vagnshjul, järnvägsvagnar osv.
– I stålverk för bestrykning av skänkar och kokiller
– I gjuterier för bestrykning av skänkar och blackning av gjutformar
– Till putsmedel för gjutgods

Produktion och försäljning

Under 1893 förhindrades produktionen vid grafitverket av en eldsvåda som förstörde torkanläggningen. Trots detta lyckades man sälja en mindre kvantitet grafit. Vid årsskiftet 1895/1896 fanns stora tillgångar på såväl malm som färdig grafit varför tillverkningen bedrevs mycket inskränkt.
Tillverkningsvolymerna varierade sedan kraftigt mellan åren för att toppa de sista åren som tillverkningen var i drift, under krigsåren 1916- 1918. Det var också under dessa år som verksamheten genererade ett bra ekonomiskt överskott. Efter 1918 upphörde produktionen helt varefter endast kvarvarande lager försåldes.

Tidningsnotis

Följande notis från Tidningen Kalmar nr. 178. från den 16 november 1895 visar hur betydande grafittillverkningen i Västanfors var vid denna tid.

Den svenska blyertsen kommer från Västmanland. Under förra året har blyertstillverkningen som i hela riket bedrevs allenast vid två inom Västmanland belägna verk omfattat en kvantitet av 105 630 kg eller med än dubbelt så mycket som 1893. Medeltillverkningen under föregående femårsperiod utgjorde 40 128 kg. De båda verken äro Västanfors grafitverk som tillverkade 96 310 kg och blyertstampverket Malmen som tillverkade 9 320 kg.

 

 

 

Ludvig Theodor Andrée

Född den 24 maj 1858 i Gränna.

Efter att ha genomgått bergsskolan i Stockholm varest han avlade en vacker examen, erhöll Andrée plats såväl vid Hofors som vid Fagersta jernverk, vid vilken senare han bland annat anlade första blyertsverket i Sverige efter en alldeles ny av honom själv förbättrad metod.

Andrée invaldes 1886 till ledamot av Geologiska Föreningen.

Gruvingenjör Ludvig Theodor Andrée avled i Uppsala den 10 maj 1898 i en ålder av närmare 40 år.

 

Bilder från Andréexpeditionens bildarkiv

 

 

---

Ny rapport om grafitfyndigheter i Norberg från SGUs undersökning vid bland annat Skrammelfallsgruvan och Gilltjärnsgruvan där grafitmalmen bröts för Vestanfors Grafitverk.
Klicka på länken nedan:

https://www.sgu.se/om-sgu/nyheter/2020/september/nya-data-om-grafitfyndigheter-utanfor-norberg/