Februari 2020 – Ångcentralen

Av Göran Råberg.
Källa: Fagersta Brukens Historia, delen 1900-talet.

Till en ny ångcentral i Fagersta lämnades år 1942 ett anslag av 1 100 000 kr. (Styrelseprotokoll Fagersta Bruk 31/1 1941). Ångcentralen blev färdig och togs i bruk 1943.

Användning av svetsade rör i denna anläggning.
En viktig leverans av svetsade rör var den som gjordes till Svenska Maskinverken för att användas i Fagerstas nya ångcentral, vartill det åtgick inte mindre än 18 000 meter rör. (Styrelseprotokoll Fagersta Bruk 17-18/3 1942.)

Detta var den första användningen i vårt land av svetsade rör tillverkade av valsade band i ångpannor. Tidigare tillverkades rör för ångpannor bara av dragna sömlösa rör för sådant ändamål.
Den nya tillverkningsmetoden krävde Arbetarskyddsstyrelsens dispens från gällande bestämmelser. Att denna användning slog så väl ut blev av stor betydelse för förtroendet till de svetsade rören från Fagersta Bruk och bidrog till upphävandet av särbestämmelserna för svetsade rör. År 1944 fick Fagersta Bruk myndigheternas medgivande att leverera svetsade rör för ångpannor och överhettare, vilket torde vara det första officiella godkännandet av svetsade rör i något land i världen.
Bränslet för ångframställningen under krigsåren bestod troligtvis främst av fast bränsle som flis eller spån som var lättare att frambringa än eldningsolja. Uppgifter saknas.

En fartygsmistlur monterades på taket på ångcentralen och användes som tidsangivelse för anställda inom bruksområdet. Tiderna för ”lurandet” var klockan 06:50, 07:00, 11:30, 12:20, 12:30 och 16:30. Det var en ljudlig signal som åstadkoms med ånga av ett tryck på 30 bar genom mistluren, signalen hördes ända till Semla och Västanfors.

1961 byggdes ångcentralen ut till högre kapacitet då ångbehovet ökat. Enligt Lars Ekegren var det en ångpanna från en utrangerad svensk jagare som inköptes och installerades i en utbyggnad på den befintliga ångcentralen.

Inom bruksområdet användes ångan främst till uppvärmning av byggnader och varmvatten via värmeväxlare.

Ångcentralen levererade även ånga till olika processer inom bruksområdet, som exempel:
År 1967 installerades en skänkugn i Stålverk 1, ASEA-SKF, för att avgasa en del stål från LD-verket och ljusbågsugnen. Ånga behövdes då till ångstrålpumpar för trycksänkning.
Även levererades ånga till Secos anläggning på Holmen för att värma de olika kemiska processtegen vid tillverkningen av APT, ammoniumparawolframat, från scheelitmalm fram till 1986 då brukets ångcentral stängdes ned och för Secos del ersattes med 2 st elektriska ångpannor på Holmen.

Ångcentralen från 1942 ersatte äldre och mindre ångcentraler på bruksområdet. En ångpanna fanns säkert innan i gamla götverket där ångsmedjan fanns. Information saknas dock.

Ångreserven, byggd 1911, var en anläggning som bestod av en ångpanna, ångturbin och en 3-fas elgenerator för att ersätta den elkraft som var prioriterad på bruket från Semlas kraftstation, om det blev haveri på elkraften. De svenska stamnäten kom inte förrän efter 1938. Före den tiden var eltillgången helt lokal så det gick inte att få elkraft från annat håll. Troligtvis användes ångreserven som ångleverantör till bruksområdet när den inte behövdes för elproduktion. Om en elbrist uppstod kunde då anläggningen startas på väldigt kort tid. En kall anläggning hade en uppstartstid på flera timmar. (Information saknas dock.)

I september 2002, 60 år efter uppförandet och med 44 år i drift till 1986, revs ångcentralen på Fagersta Bruk.
Samtliga bilder nedan är godkända för publicering på vår hemsida av John Eklund Västerås. http://www.elmuseum.se/?/fagerstabruk.htm