Av Göran Råberg
Källa: Fagersta Forum nr 4 1951 , bilder från Fagersta Bruks arkiv
När ESSO Motorhotell i Fagersta tog emot sina första gäster hade de sista gästerna redan gått från Brukshotellet. Det hotell som på 50-talet i en historik beskrivits som en ”odödlig institution” men på sjuttiotalet hade det kommit andra makter som dikterade hotellbranschen. Föga hjälpte det att brukshotellet under sina sju decennier ”levat intensivt” och följt en exklusiv linje både in- och utvändigt. Den gamla hotellbyggnaden som hade nationalromantisk stil eller starkt präglad representationsstil över sig, fick alltså vika för utvecklingen. Hotellets historia är dess brukspatroners och disponenters historia.
Det är ur en historik om brukshotellet i Fagersta Forum nr 4 1951 skriven av förre bruksbokhållaren Erik Fernell som grundstoffet och sakuppgifterna är hämtade till denna artikel.
Före 1897 ombesörjdes all representation av brukspatronen. Och då var det Christian Aspelin den som styrde och ställde. Dennes bostad i herrgården fick tjänstgöra som samlingspunkt för representation. Behovet av en annan samlingspunkt växte sig allt starkare och 1896 lades grunden till brukshotellet. Först hade det diskuterats väldeliga om dess utformning och vilken arkitekt som skulle anlitas. Slutligen enades beslutsfattarna om den berömde arkitekten Fredrik Lilljeqvist i Stockholm.
Fagersta okänt
Fagersta Bruk var på den tiden tydligen ett okänt begrepp för stockholmsarkitekter. Däremot inte Norberg. På ritningarna från arkitekt Lilljekvist står det nämligen: Förslag till hotell i Norberg – Fagersta Bruk.
Från början var det meningen att arbetet skulle lämnas till en byggmästare Elfström. Han hade just avslutat en ombyggnad av Västanfors Kyrka som arkitekt Lilljekvist hade ritat och föreslagit. Av någon anledning övergavs planen på att Elfström skulle bygga brukshotellet och arbetet utfördes i egen regi av Fagersta Bruk.
På eftersommaren 1897 kunde hotellet tagas i bruk, dock endast partiellt, dvs. som matställe för brukets tjänstemän. I nedre våningen voro köket, matsalen, kaféet, hallen och den sanitära anläggningen färdiga, den kallades även för Krylbo senare.
(Här kommer förklaringen varför toaletterna kallades för Krylbo på Brukshotellet beskrivet av Edvin von Zweigbergk i en artikel i Brukskoncerten 1931. Edvin von Zweigbergk hade varit hyttchef i Västanfors hytta och senare Fagersta hytta.)
-Byggmästare Eriksson, som ej föraktade de flytande gudsgåvorna, hade överförfriskat sig en afton. Han fann sig emellertid ha behov av bekvämlighetsinrättningen, vilken också besöktes. Där somnade han, och hans vänner, som tyckte att han hade väl långvariga behov, tågade slutligen dit och dunkade på dörren. På grund av sitt yrvakna tillstånd, omgivningen ooh möjligen någon gungning i huvudet, trodde han sig vara på tåget och skrek: ”Jag har biljett till Krylbo.” Toaletten ifråga benämndes sedermera i långa tider vid detta namn.
Detta har inte Erik Fernell tagit med i sin historik i Fagersta Forum han nämnde bara att den kallades för Krylbo senare.
Ett rum i nordöstra hörnet av brukshotellet blev nästa som färdigställdes. För en tid togs det i anspråk av en tandläkare för dennes praktik – den första tandläkarmottagningen i Fagersta.
Vykort från ca 1910
1898 var brukshotellet helt klart. Exteriören bestod av kalkputsad tegel. Läget ansågs alldeles utmärkt. På behörigt avstånd från verkstäderna och senare i närheten av järnvägstationen. Praxis på den tiden var att hotellen placerades i närheten av järnvägsstationerna. I Fagersta blev det tvärtom. Järnvägsstationen byggdes intill hotellet.
Med någon travestering kan också sägas att hotellets historia är brukspatronernas och bruksdisponenternas. Brukshotellet hade alltid följt en exklusiv linje under de år som gått. I repriser har ombyggnader och ändringar skett. Allt i takt med utvecklingen och ökade krav på komfort, 1911 under disponent Wahlbergs tid genomgick hotellet en ombyggnad och tillbyggnad som i viss mån ändrade dess ursprungliga utseende, dock utan att nämnvärt rubba dess arkitektonisk skönhetsvärde. Under disponent Fornanders tid tillkom en andra och större förändring 1935. Efter ritningar av ingenjör Brander, Norberg, utbyggdes hotellet i sin längdriktning till nära det dubbla av sin ursprungliga storlek. Det behövdes ett större hotell när Fagersta Bruk blivit en storkoncern 1927 och antalet besökare ökat kraftigt.
Utbyggnaden av hotellet syns till vänster på bilden, foto från våning tre i det nybyggda brukskontoret. Foto 1939
Vykort från 1950-talet, med den år 1935 utförda utbyggnaden mot öster, sedd från sydost
Vykort från 1950-talet, entré sidan
Alla vi som varit med, antingen vid seklets början, vid någon bal paré, under violinens smekande toner eller vid senare tillfällen. Då vi skrubbat golvet i någon foxtrot av modell 1951 under Blue Boys staccatohostande tenorer. Alla vilja vi vara med om att önska god fortsättning och förhoppning för den, hoppas vi, odödliga institutionen som heter Fagersta Brukshotell, skriver Erik Fernell som slutvinjett till sin historik i Fagersta Forum nr 4 1951.
Men det så välmyntade uttrycket, dålig lönsamhet på sjuttiotalet, hade även drabbat gamla Bruks. Källarmästare Henry Hellquist, som övertog rörelsen 1947, såg inga större möjligheter att fortsätta sedan det blev känt att det planerade ESSO Motorhotellet i Fagersta skulle ersätta. Eller rättare sagt ”avsätta” gamla Bruks som inneställe och representationscentrum i Fagersta.
Källarmästare Henry Hellqvist
Brukshotellet efter stängningen, en stor och välbesökt hyllningsfest för Brukshotellet hölls den 4 oktober 1974
Brukshotellet rivs i juni 1976
Snapsvisor från hyllningsfesten den 4 oktober 1974
Broschyr från början av 1960-talet
Källa: Wikipedia
Fredrik Lilljekvist, en av landets mest ansedda arkitekter vid förra sekelskiftet.
Hans mest berömda skapelse är Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm.
Född: 1863-10-08 – Klara församling, Stockholms län .
Död: 1932-12-18 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Ett urval av arkitekt Fredrik Lilljekvists verk:
(Jag har markerat med fetstil de arbeten som har anknytning till Fagersta trakten, Paris utställningen 1900 var Fagersta Bruk med på.)
Svalnäs, bostad åt bankdirektör Henrik Palme i Djursholm, 1886
Vågaskär, Djursholm, 1890-tal
Hotell Rydberg, Stockholm (ombyggnad), 1892
Gumperts villa, Djursholm, 1894
Västervåla kyrka, Norberg, nytt långhus tornet behölls, (ritningar), 1891
Gripsholms slott, Mariefred (restaurering), 1892
Gamla Stockholm (kulisstad Stockholms Utställningen), 1897
Räntmästarhuset, Stockholm (renovering), 1890-tal
Västanfors kyrka, Västanfors, (ombyggnad), 1895
Tennispaviljongen, Stockholm, 1896
Brukshotell, Fagersta, (ritningar), 1896
Segelsällskapet KSSS klubbhus i Sandhamn, 1897
Jägarhyddan, Stockholm, 1897
Lilljekvists hus, Stureplan 15, Stockholm, 1897
Djursholms kapell, 1898
Kobergs slott, Västergötland (ombyggnad), 1898 – 1899
Världsutställningen i Paris 1900, svenska metallindustrins montrar, (ritningar), 1898 – 1899
Österåsens sanatorium utanför Sollefteå, 1898 – 1901
Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm, 1901 – 1908
Strängnäs domkyrka, Strängnäs (restaurering), 1907 – 1910
Från mitten av 1910-talet kom Fredrik Lilljekvist helt att ägna sig åt administrativ verksamhet, han fick inom överintendentsämbetet hand om den granskning och rådgivning som hörde samman med den nya stadsplanelagstiftningen. Vid byggnadsstyrelsens tillkomst 1918 blev Lilljekvist chef för stadsplanebyrån.
