Av Margaretha Eriksson
Larmutrustningen, ”Hesa Fredrik”, takmonterad på ett av husen i Ejalunden, foto Göran Råberg
Det är orostider i Europa.
Ryssland har invaderat Ukraina och lägesbilderna från våra grannar i öst skapar ängslan. Tankar kommer smygande – tänk om kriget kommer hit!
De flesta av oss svenskar idag har inte upplevt ett krig på nära håll och skräms av Vladimir Putins hjärtlösa framfart i Ukraina. Ljudet av flyglarm, brinnande hus och flyende människor är skrämmande bilder på teverutan.
Måndagen den sjunde mars klockan 15.00 provade Räddningstjänsten som vanligt larmsignalen. Ett ljud vi vant oss vid den sista måndagen i kvartalet. Som hastigast kollar vi om armbandsuret går rätt och livet går vidare. Men den här marsmåndagen kommer orostankar krypande.
Det officiella namnet på larmsignalen är: VIKTIGT MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN. Ett så kallat, VMA meddelande.
Dess uppgift är att göra allmänheten uppmärksam att fara hotar. Inte bara i krig, utan även om större olyckshändelser sker i samhället. I äldre tider var det kyrkklockorna som hade den uppgiften. Säkert ringde klockorna i Västanfors kyrka den mörka novemberkvällen 1931, då Folkets hus byggnaden brann ner till grunden. Samma år, 1931, skrev journalisten Oscar Fredrik Rydkvist på Dagens Nyheter en artikel om det nya larmsystemet.
– Tonen påminner om min egen hesa röst, skrev Oscar Fredrik i sin krönika. Mer behövdes inte förrän signalen i folkmun döptes till ”Hesa Fredrik”.
I Fagersta finns elva ”Hesa Fredrik” utplacerade på olika byggnader. Platserna är Uggelbo, Mariaskolan, Hamnvägen, Fårbo, Hyttbacken Seco, Säteriet, Solliden, Henningsvägen, Risbroskolan, Ejalunden, Brandstation och Hantverksvägen.
Den äldre generationen minns mörkläggning, ransoneringskort och beredskap då andra världskriget rasade. Men man förskonades från bomber och förödelse. Lottakåren och Hemvärnet betydde mycket under krigsåren. Idag är de åter högaktuella. Nedlagda regementen rustas upp.
Hatet mot Vladimir Putin växer. Det är fantastiskt att se hur Europas länder ställer upp för folket i Ukraina. Pengar samlas in och privatpersoner tar emot flyktingar i sina hem.
Läste i en Nordnorsk tidning om ett ryskt kryssningsfartyg som lagt till i Narviks hamn för att tanka bränsle. De seglade under maltesisk flagg och hade engelsk besättning. Men fartyget var en ombyggd rysk isbrytare i lyxklass med passagerare som skulle besöka Svalbard. Hamnchefen i Narvik nekade stenhårt att tanka bränsle.
– Men hur ska vi komma härifrån, undrade kaptenen. Ni får ro, svarade hamnchefen. Hur det sedan gick förmäler inte historien.
Fagersta Bruk under andra världskriget
Av Göran Råberg
Fagersta Bruk tillverkade bland annat granater, gevärs och kulsprutepipor från 1930-talet fram till 1950-talet.
Överst en kulsprutepipa ev. gevärspipa, i mitten en kpistpipa och nederst en vinggranat för granatkastare. Tillverkade av Fagersta Bruk. Finns på Bruksmuseet. Foto Göran Råberg
Från Hangöfronten i Finland. Vinggranat 8 cm för granatkastare, svensk tillverkning, troligen Fagersta. Tillvaratagen som blindgångare hösten 1954 av finska försvaret och skänkt till Armémuseum i Sverige. Foto Armémuseum
Astrid Persson svarvar granatämnen i granatverkstaden på 1940-talet, bild från Fagersta bruksarkiv
Fagersta Bruk fick flera luftvärnstorn uppbyggda av Sveriges försvar inom bruksområdet under krigsåren, dessa bemannades av militär. Anledningen var att Fagersta Bruk var ett tänkt mål på grund av att det tillverkades mycket krigsmateriel till svenska försvaret. Luftförsvaret i Fagersta styrdes av luftbevakningstornen kring Fagersta däribland tornet som står kvar norr om Skogslundsvägen, byggt 1944.
Flygbild 1959 med röd cirkel där luftvärnstornet troligen fanns. Ortofoto från lantmäteriet 1959
Så sent som i början på 1960-talet stod ett av luftvärnstornen kvar nordväst om Fagersta skola vid Lillån. Det var utfört i armerad betong och camouflagemålat i olika nyanser av grönt. Trappen till betjäningsplatsen högst upp i tornet kan ha varit utvändig, jag tycker att trappen var invändigt i tornet men det kanske är fel. Vi ungar som bodde i Semla var dit ibland i smyg. Jag vill minnas att fästena för luftvärnskanonen satt kvar i betongen. Jag var i 9 till 10-årsåldern så tornet och placering är bara mina minnesbilder från den tiden, det är dock 60 år sedan! Tornet var utanför stängslat område på den tiden, (mina föräldrar visste inte alltid var vi var på våra ”utflykter” och tur var väl det!)
Modell av luftvärnstorn av den typ som fanns vid Lillån i Fagersta, trappräcket till modellen ligger i plastpåsen. Armémuseum
Tantolundens luftvärnsställning i Stockholm, placerad i ett torn lika modellen ovan, på 40-talet. Wikipedia
Länkar till Svenska statens skrifter, Om kriget kommer:
Om kriget kommer, utgiven 1961
Länk:
Om krisen eller kriget kommer, utgiven 2018
Länk:
