Av Margaretha Eriksson
Ibland kan man fundera över hur de mäktiga brukspatronerna under 1800-talet kunde hålla samman sina bruk utan telegraf och telefoni. Säkert blev det långa resor med häst och vagn mellan bruksorterna.
Västanfors järnvägstation visar hur en telegrafstation såg ut år 1900. Kontorsmiljö med telegrafiutrustning för SJ:s interna telegrafinät för morse-meddelanden till andra stationer över aktuella avgångar och ankomster. På bordet till höger står två manuella telegrafnycklar och två maskindrivna telegraferingsapparater enl. Wheatstonesystemet som gav snabbare trafik. Fotot är från början på 1900-talet.
Telegrafens ankomst under slutet av 1800-talet blev en stor händelse i tiden. Norberg var den första av Bergslagens socknar som fick telegrafstation år 1868. Stationen använde morsealfabete för telegrafimeddelanden som skrevs in för hand med hjälp av en telegrafnyckel, eller så användes maskindrivna telegraferingsapparater. Det var Kongliga Electriska Telegraf-Werket, ett statligt verk som stod för telegrafin i Sverige.
Telefonstationen i Norberg startade år 1883 med röstsamtal som komplement till telegrafi. Då kopplades en samtalsapparat in för allmänheten, samt två privata ledningar, den ena till Fagersta bruk och den andra till Mossgruvan.
Telegrafen i Västanfors var inhyrd på övervåningen i denna villa
Västanfors fick sin första telefonstation år 1898 med tio samtalsapparater anslutna. Redan år 1908 fanns sextiofyra apparater.
Telegrafen hette det fortfarande i folkmun, den var en anspråkslös anläggning. Kungliga Telegrafverket hade hyrt övervåningen i en privat villa som låg på Buten i Västanfors.
Buten, var ett kvarter snett bakom Nordströms Järnhandel på Bergslagsvägen.
Där anställdes Edla Jansson år 1918. Tidigare var det hennes faster och en syster till henne som förestod växeln. Men de båda kvinnorna drabbades av Spanska sjukan och den unga Edla fick rycka in.
Det fanns då ett sjuttiotal abonnenter. Norberg var huvudstation med tre linjer, två till Fagersta och en till Ängelsberg.
Kungliga Telegrafverket bytte namn 1953 till Televerket.
År 1965 flyttades telefonstationen till Pressbyråns kiosk vid järnvägsstationen i Västanfors.
Telegrafstationen i Fagersta, vykort från omkring år 1905
T.h. Telegrafstationen i Fagersta, t.v. Brukshandeln, foto från omkring år 1910
Post & Telegrafstationen efter utbyggnad, foto från 1940-talet
Telefonstationen var belägen ungefär där östra porten nu finns i dag. Ett vitt trähus där ena änden av huset var postlokal och den andra telefonstation. Brukshandeln, Söderkvists kiosk och telegrafen blev en samlingplats i Fagersta.
Även in på 1950-talet var inte telefonen i var mans ägo.
Under några år var telegrafen belägen en trappa upp ovanför Fagersta bokhandel, senare flyttade den till en lägenhet på Dalavägen. Där var Lilly Larsson föreståndare. För att ringa ett rikssamtal fick kunden göra en beställning i luckan hos Lilly. Hon vidarekopplade till telegrafen i Norberg och när samtalet nådde fram till den önskade abonnenten, gav Lilly besked att linjen var klar.
Kunden fick då gå in i den ljudisolerade hytten och lyfta luren.
Betalningen räknades i hur många perioder man pratade. En period varade i tre minuter.
Lilly Larsson vid luckan
Nu var det inte bara telefonsamtal som kopplades, att sända telegram till högtidsdagar var en trevlig sedvänja. Blanketterna var vackert dekorerade med teckningar av bröllopsföljen, svenska flaggor och blomsterfång. Slagfärdiga verser på telegrammen fick säkert Lilly att skratta många gånger.
Bröllopstelegram
Gratulations telegram
Telefonkiosken uppe på Skansen i kvarteret Skogen
Telefonkiosker stod placerade lite varstans i Fagersta. Den allra äldsta fanns på Dalavägen, närmare bestämt i kvarteret Skogen. Modellen på kiosken kallades Pagod och det syntes att dess skapare var inspirerad av Orienten. Här kunde man också ringa rikssamtal och det gällde att ha mynt till hands. Den vackra kiosken försvann på 1960-talet och sattes upp på Vallby i Västerås. Om den står kvar ännu idag på Vallby vet vi inte.
