Av Lennart Andreasson.
Under 1960-talet utvecklades en metod för att tillverka ett renare stål nämligen elektroslaggraffinering, ESR = Electro Slag Refining. Fagersta Bruk ville förstås vara med om detta och köpte 1968 en pilot-plantanläggning från Rubery Owen & Co Ltd. Man kunde nu tillverka göt med en maximal vikt av 700 kg. Den placerades i byggnaden nära laboratoriet, där stångdrageriet en gång tidigare varit.
Principen för ESR är att en konsumerbar stålelektrod smälts om genom motståndsvärme i ett smält slaggbad. Den smälta metallen droppar genom slaggen och bygger successivt upp ett göt i en vattenkyld kokill.
Genom att välja lämplig slaggsammansättning, spänning och ström erhålls kvalitativa förbättringar i det omsmälta götet som lägre slagg- och svavelhalter samt bättre struktur. Det gjorde att varmbearbetbarheten blev bättre.
Principskiss som visar den ESR-anläggning som anskaffades från ASEA
Företaget trodde mycket på metoden och inköpte 1972 från ASEA en större anläggning som placerades i en ny byggnad inom verksområdet nära Norra porten. I denna anläggning kunde tillverkas fyrkantgöt i dimensionerna 225, 250 och 400 mm samt även plattgöt 260 x 500 mm. Maximal götlängd var 5 meter och som då krävde elektrodväxling.
Förutom ovan nämnda anläggning fanns i lokalen två ugnar för förvärmning av elektroder, skarvutrustning för elektrodskaft, degelugn för slaggsmältning samt klockugn för glödgning.
I bakgrunden ses byggnaden med ESR-anläggningen, 1985. Foto Peter Nyblom
Interiör från ESR-verket 1973. Ett omsmält göt finns på bilden. Peter Nybloms arkiv
ESR kom att användas främst för snabbstål med speciella krav. För produktionen behövdes fyra man, 3-skift samt en daggående.
Det visade sig inte vara det behov och den lönsamhet som krävdes vilket gjorde att verksamheten avvecklades. Anläggningen monterades ned och såldes till Indien. Där blev den troligen aldrig uppmonterad och satt i drift.
Kvar blev en tom och fin byggnad. Första tiden efter att lokalen tömts på ESR-utrustningen användes den en kort tid av Fagersta Energetics som testade att i en panna elda blöt torv. Inget lyckat resultat.
Man såg möjligheten att på platsen bygga ett värmekraftverk. Kommunen och VB energi startade ett samarbete och man började installation av utrustning och tillbyggnader 1986. Efter en tid döptes det till Craboverket. Namnet Crabo kom från tillsynsläraren Ingvar Crabo vid Fagersta Skola som låg där stålverk 2 byggdes 1970.
Craboverket. Den ljusa byggnaden i mitten inrymde på sin tid ESR-verket. Foto 1989 Peter Nyblom
