Västanfors kyrka, vy mot norr, foto Göran Råberg
Av Margaretha Eriksson.
Det är mäktigt att på julnatten stå där på kyrkbacken och höra klockorna ringa in till midnattsmässa. Låta blickarna vandra upp mot tornet och förundras över hur man för nästan 200 år sedan kunnat bygga denna stora kyrka utan moderna maskiner.
Det var vid sockenstämman 5 april 1807 i Västanfors som förslaget kom upp att den gamla träkyrkan från 1642 borde ersättas.
Men även dåtidens kvarnar malde långsamt. Inte förrän 5 maj 1816 beslutade sockenstämman att en ny kyrka skulle byggas. Det skulle dröja åtta år innan arbetet kom igång och årtalet blev då 1824.
Kyrkan skulle uppföras i sten. Av hänsyn till terrängen fick kyrkan ett nord-sydligt läge. Detta motiverades med att kyrkans torn då vette mot klocktornet på dåvarande bruksherrgården. När herrgårdens huvudbyggnad revs i mitten av 1800-talet på grund av ombyggnaden av kanalen, donerades dess tornur av brukets ägare Claes Åhrberg till kyrkan. Urverket med nya urtavlor placerades i kyrktornet.
De ursprungliga kyrkoritningarna av arkitekt Axel Almfeldt följdes knappast, istället fick kyrkan gemensamma drag med den trettio år äldre Söderfors kyrka i Uppland.
Salomon von Stockenström (1790-1851), från bokverket Fagersta Brukens historia
Starkt drivande var brukspatron Salomon von Stockenström, som vid den tiden ägde socknens tre ledande järnbruk. Patron von Stockenström deltog i finansieringen av bygget. Den 28 november 1830 invigdes Västanfors kyrka och året därpå revs den gamla träkyrkan.
Vid en renovering 1895 fick kyrkorummet en detaljrik dekorationsmålning i blått och vitt, utförd efter ritningar av arkitekt Fredrik Lilljekvist.
Predikstolen och herrskapsläktaren som tidigare var vitmålade och förgyllda fick en mahognybrun nyans. Ovanför altaret placerades en altartavla av Kristi uppståndelse, målad av konstnären Eskil Mårten Vinge. En målning som även dagens kyrkobesökare kan beskåda.
För att få värme i det stora kyrkorummet installerades två kolugnar vid en sidoentré. Kyrkans ursprungliga utseende förblev oförändrat fram till år 1895.
Vid en senare renovering 1953 togs de blåvita dekorationsmålningarna bort. Valv och väggar målades i en ljus ton och kyrkorummet fick en annan karaktär.
Kyrksalen med altare, predikstol och herrskapsläktare, Foto Göran Råberg
År 1988 skedde både en yttre och inre förnyelse med Jerk Alton som ansvarig arkitekt. Valv och väggar fick då en varmare färgton och ett nytt brädgolv lades på det gamla. Samtidigt installerades bergvärme med vattenburen golvvärme. Under läktaren ordnades utrymme för toaletter, kapprum, väntrum och förråd.
Det är rymd och ljus som möter dagens kyrkobesökare vid inträdet till kyrkan. Altartavlan, predikstolen och herrskapsläktaren fångar blicken. Samma syn som setts av generationers kyrkobesökare och plötsligt känns historiens vingslag.
Herrskapsläktaren ger idag ett pampigt intryck. Då kyrkan byggdes skulle den återspegla brukets starka ställning i samhället.
-Tänka sig, där satt patron von Stockenström på sin upphöjda plats under gudstjänsterna och blickade ut över trogna undersåtar i sitt Bergslagsrike.
Arkitekt Fredrik Lilljekvists verk i Fagersta trakten
Västervåla kyrka, Norberg, nytt långhus tornet behölls, (ritningar), 1891.
Västanfors kyrka, Västanfors, (ombyggnad), 1895
Brukshotell, Fagersta, (ritningar), 1896
Världsutställningen i Paris 1900, svenska metallindustrins montrar, (ritningar), 1898 – 1899
där Fagersta Bruk deltog och J A Brinell presenterade sin hårdhetsprovare för stål.
Bland alla byggnadsverk Fredrik Lilljekvist gjorde kring förra sekelskiftet är det mest berömda Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm, 1901 – 1908
