Skrivet av Lennart Andreasson
Bilderna är klickbara för högre upplösning
I december 1970 tillverkades första smältan i stålverk 2 och i juni 1985 slogs verket igen. Under denna tidsperiod på knappt 15 år hann man tillverka drygt en miljon ton stål och mestadels rostfritt.
I slutet av 1960-talet insåg man att det skulle bli stålbrist för Fagersta Bruks AB. Ett nytt stålverk behövdes och eftersom man insåg att efterfrågan på rostfritt skulle öka anpassades därför det nya verket mot det kravet. Man satsade därför på att i en ny byggnad installera en 50 tons ljusbågsugn, enhet för vakuumfärskning (VOD), skänkugn och stränggjutning. Nu fanns ett stålverk där rostfria bandämnen (slabs), kunde framställas med hög kvalitet och till god ekonomi.
Det visade sig på 1980-talet att det var överkapacitet i Sverige på ståltillverkning. En omstrukturering av den svenska specialstålindustrin ansågs nödvändig. Detta medförde trots ökad produktivitet att metallurgin i Fagersta under stora protester avvecklades.
Stående från vänster: Erik Sjölind, Autio, Marti Pyykkelämäki, okänd, Tello, Axel Andersson -ångpanneskötare, okänd, Pirko Koski, Hans-Ove Malmgren, Jona, Tom Sellnes, Aatos Nevanpää, Roger ”Bölja” Ekström, Kenneth Lindberg, Leif Persson (grävmaskinist), Skiftbas Harry Lönngren, Martin Stålberg, Tommy Brinksäter. Knästående från vänster: Esa Jona, Kurt Sparr, Jan Bendtsen, Lars Kullberg, Mats Keijser, Johan Hyväoja, Rolf Bärekrans (fd Ballhorn), Peter Nyblom.
Stående från vänster: Jan Bendtsen, okänd, okänd, Lars Kullberg, Kenneth Lindberg, Roger ”Bölja” Ekström, Kaj Sandström. Knästående från vänster: Kurt Sparr, Runo Andersson.