Källa: Artikel i Västmanlands Folkblad, 1961-01-04, författad av redaktör Gösta Johansson Fagersta.
Av Göran Råberg, bilder från Fagersta Bruks arkiv
Alla de vackra trädplanteringarna (t.ex. efter Dalavägen) är en mans förtjänst, nämligen greve Magnus von Rosen, för att inte tala om alla andra platser där hans vurm för trädplantering än i dag ger så synbara uttryck.
Nu har förstås en del av de många vackra trädplanteringarna på de ovannämnda gatorna och vägarna spolierats. I modern byggenskap ingår också att mycket av det tidigare vackra förstörs till förmån för moderniteter och större format. Men än finns ett flertal vägar i Fagersta där träd – företrädesvis lönnar och lindar – kantar vägarna.
Förr fanns ingenstädes i Fagersta dessa lövträd. Greve Magnus von Rosen berikade Fagersta med en rad lövträdsarter och barrträd. Bl.a. planterade han också bok, kastanjer, och ”engelska granar”. Av den sistnämnda sorten var hela nuvarande Skogslundsvägen från brukets svin- och vedgård, där Alfaskolan nu ligger, upp till Tempelbiografen, kantad.
ASPELINS SYSTERSON
Greve Magnus von Rosen var systerson till brukspatron Christian Aspelin. Vid Fagersta herrgård bodde Aspelin själv i södra flygeln och i ett par vindsrum ovanpå i denna flygel hade von Rosen sin bostad. Allt detta skedde när seklet var mycket ungt och när ”Brukspatrons källa” ovanför dåvarande sadelmakeriverkstaden, dagligen fick släppa till något av sitt vatten till den aspelinska morgonritualen.
EN SÄRLING
Greve Magnus von Rosen var en särling på Fagersta bruk. Han hade ett uppslukande intresse för träd och buskar. Han älskade att plantera dem – och att tukta dem. Gamla fagerstabor mindes honom främst genom den häcksax han alltid var ”beväpnad” med.
Det var således denne något originella herre, som planterade bokarna kring herrgården och bl.a. också kastanjeträden från nuvarande gamla kontoret och upp mot Andra sidan, och det var också denne herre, som styrde om att vägarna på det gamla bruket kantades med de träd, som under årens lopp gett Fagersta bruk och Fagersta en alldeles speciell prägel.
SÅNG OCH VISSLING
När äldre Fagerstabor talat om Magnus von Rosen har man ibland kallat honom den ”sjungande greven”. Emellertid är det också en hel del, som kallat honom den ”visslande greven”.
Fd. maskinisten Anton Lindström, som har flera personliga minnen av denne Fagerstas trädplanterare per prefarence kan berätta, att greve Magnus von Rosen lämnade Fagersta och flyttade till huvudstaden i mitten av 1910-talet. Där gjorde han sig snart känd som en av stadens original. Ofta såg man honom komma spatserande i all sin elegans med käpp och övriga tillbehör på Strandvägen, och oftast promenerade han då visslande. I Stockholm kallade man honom därför den ”visslande greven”. Men också i Fagersta uppträdde von Rosen visslande, erinrar sig hr Lindström. Det troliga är väl att mannen med fog både kunde kallas den visslande och den sjungande eftersom han, ganska tvärsäkert exekverade båda konstarterna.
Att pyssla om i sina orangerier vid Fagersta herrgård, eller att plantera buskar och träd var således greve Magnus von Rosens käraste sysselsättningar. Ovannämnde hr Lindström kan också berätta om hur greve Magnus ibland nästan kunde skrämma barn och äldre från vettet när han plötsligt visslande och gestikulerande med sin kära häcksax dök upp ur något dike vid vägkanten, där han tuktat någon buske eller ett träd vid vägen.
PÅ ÄPPELJAKT
Ibland på torgdagarna i Fagersta, det torg som nu mest är känt som Fruhem, hände det att greve Magnus uppenbarade sig och tillhandlade sig en hel säck äpplen. Därefter samlade han bruksarbetarnas ungar omkring sig varefter han ur säcken kastade äpplen, som ungarna fick löpa efter, och under tiden hade förstås greve Magnus hjärtans roligt om all denna tävlan efter äpplena. Men de allra minsta behövde inte vara med om den kapplöpning och konkurrens om frukterna ur säcken. De fick sin beskärda del direkt ur greve Magnus säck, berättar hr Lindström.
VON ROSENS VÄG
Greve Magnus vandrade omkring på Fagersta vägarna åtföljd av mannar med planteringsspadar och ungträd, som planterades i prydliga rader vid vägkanterna. Till stor del är det således denne mans förtjänst att Fagersta – sommartid – åtminstone vad norra stadsdelen beträffar – kan visa upp en sån lummigt svalkande grönska vid vägar och gator.
Efter att Domus placerats över Dalavägen vid byxkröken på 1970-talet döptes den södra delen av Dalavägen om till Von Rosens väg.
Magnus von Rosen var son till Fredrik von Rosen och Louise Aspelin, dotter till bruksägaren Tomas Aspelin och Jeanna Lovisa Peterson.
Magnus von Rosen, född 1861-04-11 i Stockholm. Död 1933-04-15 i Stockholm. Begravd i Oscars församling i Stockholm.