Juni 2023 – Axel Fornander

 

 

Av Lennart Andreasson

Bruksdisponent Axel Fornander var född i Mönsterås, Kalmar län, 24 november 1876 och döpt till Axel Magnus Erland Fabian. Efter studier vid Kalmar högre allmänna läroverk 1887-1892 började han arbeta som bokhållare på Mackmyra bruk och gick 1894 över till Forsbacka järnverk. Nästa steg blev studier på Bergsskolan i Filipstad 1897-1898. Han fortsatte sedan i Forsbacka som ritare, valsverksingenjör innan han blev 1:e ingenjör för verkstäderna 1907, överingenjör 1908 och disponent vid Forsbacka 1920.

Axel Fornander kom 1924 till Fagersta som VD och disponent och var från 1927 chef för Fagerstakoncernen (Fagersta-, Kloster-, Horndals-, och Dannemoraverken) där senare Forsbacka kom att ingå.

Det var från början en splittrad bild med likartad verksamhet på flera platser. Inom den nya koncernen fanns 15 masugnar, 5 tackjärns- och stålgjuterier, lancashiresmedjor med tillsammans 21 härdar, bessemerverk med 4 konvertrar, 16 martinugnar, 4 ljusbågsugnar, 26 valsverk från götverk till finvalsverk, smidespressar, smedjor samt avdelningar för manufaktur. Dessutom ingick skogar samt kraftverk. Av denna uppräkning är det lätt att förstå att en rationalisering var nödvändig. En del gamla och olönsamma tillverkningsmetoder rationaliserades bort. Dessutom kunde inte samma produkt tillverkas på flera platser. Man hade i Fagersta en gång en slogan, ett stål för varje ändamål. Den ändrades till ett stål för vart tionde ändamål och inte ens det var tänkbart för framtiden.

Axel Fornander såg till att utveckla befintliga produkter och satsa på nya. Rosfritt stål tillverkades först gången i Sverige år 1921. Det fanns ett stort behov att tillgodose med det stålet varför man satsade på det. Hårdmetallen kom under hans tid att lanseras och bli en viktig produkt. Det blev i många verkstäder en självklarhet att använda Seco-skär vid svarvning och fräsning. Hårdmetallen blev också viktig för bergborrarna.

Att Axel Fornander hade framstående chefsegenskaper framhölls av hans underlydande. Han styrde företaget med fast hand och var intensivt verksam att anpassa verksamheten efter marknadens krav. Han hade lätt för att få människor att lojalt arbeta för företaget. Dem han litade gav han ansvar och stöd. Han kunde på ett bra sätt skilja på huvudsak och bisak.

En historia berättades från början av 1930-talet. Man hade stora svårigheter att tillverka otätat automatstål. En hetsig diskussion med sina närmaste medarbetare slutade med att Fornander sa ”Mina herrar får se till att detta problem klaras upp och om så inte sker skall jag se till att skaffa andra herrar som klarar det”. De åthutade var överingenjör Evert Wikander, senare chef för Bofors, forskningschefen Magnus Tigerschiöld, senare överingenjör på Jernkontoret och metallurgchefen Sixten Wolfart, senare chef för Domnarvet. Hur de klarade problemet är okänt.

Axel Fornander var även uppskattad utanför företaget med hedersuppdrag och som medlem i ett flertal styrelser. Han hedrades därför med medaljer och plaketter.

 

Antalet anställda i Fagersta ökade och det gällde också för bruket att på många sätt stödja behov utanför verksområdet. Samhället byggdes ut och växte och ett par år efter Fornanders pension blev Fagersta stad. Han har i Fagersta hedrats med att få en väg namngiven efter sig, Axel Fornanders väg. Axel Fornander pensionerades 1942 och dog två år senare. Vid en omröstning arrangerad av Fagersta Nyheter förra året om vilken person som betytt mest för Fagersta på 1900-talet kom flera förslag in. Axel Fornander fick då flest röster eftersom han betydde mycket för både företaget och samhället som växte under hans tid och senare.