Februari 2023 – Skidparadiset som försvann

Av Margaretha Eriksson

Ända sedan 1930-talet har det åkts utför i Högbyn. Sporthandlare Axel Eriksson i Västanfors var välkänd i trakten och han gillade skidåkning.
I dagligt tal kallades han Sport-Axel. Han samlade ihop en grupp entusiaster med sikte på backröjning i Högbyn. Eftersom bilen inte fanns i var mans ägo, så var det cykel som gällde. Redskapen lastades på pakethållaren.

Fagersta bruk hade avverkat en 500 meter lång backe med 100 meters fallhöjd. Backen blev snabbt populär och skidåkarna trampade med skidorna uppför backen för att få den åkbar. Pistmaskinen var ännu ett okänt begrepp.

Efter en tid konstruerades en enkel replift vid sidan backen. Längdspåren kördes upp av lokala skidåkare.

Sport-Axel och hans gäng byggde sportstugan på bergskrönet. Brukets tjänstemannaklubb brukade ha sina fester där. I slutet av 1960-talet byggdes restaurangen.
De årtionden som dagens ortsbor minns bäst är 1970 och 1980-talen. Det stora genombrottet för Högbyn kom med Ingemar Stenmark på 1970-talet.
Visst hade man åkt slalom tidigare i Högbyn. De duktigaste åkarna hade låg fästpunkt på sina skidbindningar, men nu kom en helt annan skidutrustning.
Fler och fler kom till Högbyn. Folke Berg fixade en ny knapplift i mellanbacken som förde åkarna upp på toppen. Vintrarna var snörika och folk från Mellansverige upptäckte vårt skidparadis.

Friluftsfrämjandet stod som arrangörer på platsen och föreningen utökades med flera medlemmar. Alla beredda att arbeta ideellt. Marken ägdes av kommunen.
Tre stora parkeringsplatser gjordes i ordning och varje helg var de fyllda av bilar. Det ordnades skidresor med buss från Mellansverige och det var inte ovanligt med tre bussar varje helg. I restaurangens källare fanns skidshopen, där Anders Fogelberg hyrde ut skidor.

Ett flertal skidlärare lärde ut  konsten att åka slalom. Högby alpina bildades och den gamla sportstugan blev deras klubbstuga.

Det pratades om snökanoner för att hålla backarna åkbara och under 1980-talet köptes två stycken som fyllde på natursnön. En vanlig syn om man kvällstid kom åkande på riksvägen var de upplysta Högbybackarna där en pistmaskin idogt jobbade sig upp och ner i pisterna.
Högbyn var en vintersportort i miniatyr, älskad av barnfamiljer och ungdomar.
Platsen var också en träffpunkt för olika arrangemang. Restaurangen var välbesökt och den milsvida utsikten över bygden var storslagen. Med sina 241 meter över havet är Högbyn Fagerstas högsta punkt.

Att klimatet skulle bli mildare fanns nog inte med i beräkningen så snart. Visst hade sydliga vindarna gjort besök allt oftare, men så kom en kyligare period och allt återgick till det normala. När Friluftsfrämjandet lade ner sin verksamhet i Högbyn tillkom en stiftelse med kommunalrådet Kjell Olsson som ordförande. Det var flera aktörer som var intresserade av att fortsätta driva anläggningen. Men ingen av dem lyckades så bra. Klimatförändringarna blev märkbara och snön lyste alltmer med sin frånvaro. Den siste tappre arrendatorn gav upp år 2008.

Högbyn är idag en öde plats. Efter år av skadegörelser på de kvarvarande byggnaderna, så beslutade kommunen att riva husen och restaurangen. Detta skedde år 2016. Denna handling har skurit i hjärtat på många ortsbor och är fortfarande en öm punkt i stadens historia. Något gick fel och många sörjer.
Hasselnötsbuskarna och de fridlysta orkidéerna har försvunnit i en snårskog av sly. Några entusiaster ordnade med en egen belysning i lilla backen. Den fick inte vara ifred för samvetslösa marodörer. Men den fantastiska utsikten över bygden kan varken grävmaskiner eller marodörer rucka på.