Vid temakvällen 2014-09-23 på Bruksmuseet i Fagersta, berättade Erik Brate och Clas Ericson om järnhanteringen i Bråfors och om Brategården inför en fulltalig publik. Redan på 1200-talet hade järn tillverkats i trakten.
Bråfors hytta. foto från 1890-talet
Gynnsamma förutsättningar fanns för att järntillverkning skulle fortgå i flera sekler framöver, nämligen skog för träkolstillverkning, järnmalm och vattenkraft. Namnet Bråfors härstammar från byn vid den bråda forsen.
En del hus har rivits men många finns bevarade. Förändringar har gjorts och en gång kapades nio meter av huvudbyggnaden bort och användes till att bygga en flygel. Ett annat stort hus monterades ned så sent som år 1960 men blev inte återuppbyggt. Brategården är känd för alla fina vägg- och takmålningar i stora salen och Fanny Brate hämtade där motivet till tavlan Namnsdag som finns på Nationalmuseum.
En bild från 1870-talet visade hur det såg ut då verksamheten var igång för fullt. Förutom hyttan fanns rostugn, kolhus, järnbodar, limbodar för kalksten. Vattnet fördes via en konstkanal till hyttan och de sista 70 m fram till vattenhjulet var en nedgrävd grov trätrumma.
Hyttan hade stor betydelse under 1800-talet och försåg flera bruk längs Strömsholms kanal med tackjärn. Fagersta bruk arrenderade hyttan 1886 till 1889. Det blev allt svårare att få tillräcklig lönsamhet för fortsatt drift varför verksamheten upphörde och hyttan revs år 1907.
Tjugo bergsmän var delägare i Bråfors och det var många fler människor involverade. Förutom driften vid hyttan krävdes mycket personal för kolning, malmbrytning, framtagning av kalksten och alla transporter med hästforor på vintern. Tackjärnet fraktades efter hyttdriften på våren med oxar till Strömsholms kanal. Malmtransporter kunde i slutet av 1800-talet ske på järnväg från Norberg till Ängelsberg och sedan med segeljakt på kanalen till Årnebo.
Numera är 80 hektar i Bråfors naturreservat och länsstyrelsen har därför fastställt en skötselplan. En stor del av arealen utgörs av betesmark för får och nötkreatur. Att miljön är viktig för vissa växter och djur kan man förstå. Nämnas kan då att inventering av fjärilar har gjorts och den hotade arten veronikanätfjäril finns bara där samt på en plats i Kalmar län.
Föredragshållarna avtackades med varsin bok ”När det lura på bruket” och fick av åhörarna en varm applåd för en intressant kväll.
Av Lennart Andreasson.
Clas Ericson och Erik Brate
Lämna ett svar