Bastnäsfältet som ligger nära Riddarhyttan är en av världens mineralrikaste platser och är därför välkänt bland mineraloger både inom landet och utomlands. Ett tjugotal medlemmar från Bruksmusei Vänner i Fagersta tog sig tid att besöka platsen under sakkunnig guidning av Bengt Högrelius och Clas Ericson.
Hakspelet 1920-talet
Sedan 1600-talet bröt man på platsen järnmalm. Det som i första hand gjort Bastnäs känt är att man där upptäckte flera olika mineral som exempelvis sällsynta jordartsmetaller.
År 1803 upptäcktes grundämnet cerium i vad man då kallade bastnästungsten och senare bastnäsit av Wilhelm Hisinger, brukspatron på Skinnskattebergs bruk, och kemisten Jöns Jacob Berzelius. Berzelius var en framstående kemist och blev mest ihågkommen för att vara den som gav grundämnen kemiska en- eller tvåbokstavsbeteckningar.
Under åren 1875 – 1888 bröts på platsen 4500 ton ceriummalm. De största fyndigheterna finns i Kina och numera bryts en stor del av världsbehovet i gruvan Mountain Pass i USA. Cerium är en metall för olika speciella användningar. Några exempel kan nämnas. Då man förr använde gaslampor lät man impregnera gasstrumporna med cerium. Senare används metallen i cigarettändare för att åstadkomma gnistbildningen. För ståltillverkare är cerium mest känt genom en tillsats av mischmetall i flytande stål för svavelrening och för att modifiera slagginneslutningarna i stålet.
Efter en kortfattad information om mineraler fick vi se exempel på sådana man funnit i Bastnäs. Deltagarna tog också tillfället i akt att söka i varphögarna och hittade en del fynd och fick då reda på vad det var, vilket inte är lätt för en oinvigd. För att hitta riktigt vackra mineral skulle man behöva gräva på någon meters djup och dessutom veta var man skall söka.
Efter en vandring på varphögar och tittat på några gruvhål kom vi till hakspelet, som är det enda bevarade på ursprunglig plats. Från ett vattenhjul någon kilometer bort vid Haggruvan överfördes kraften via en stånggång till hakspelet. Det är en sinnrik konstruktion där man överförde en horisontell rörelse till en lintrumma. Med linor kunde korgar hissas upp och ned i schaktet. Hakspelet tillhör sedan 1925 Tekniska museet och en upprustning av skjulet har nyligen gjorts för att hakspelet skall kunna bevaras. Då man på sin tid använde hakspelet krävdes en person som noggrant styrde det så att allt gick som det skulle. Inga missöden kunde tillåtas då man hissade tungt lastade korgar. Hakspelet hade emellertid en kort användningstid. Det var i drift från år 1879 till 1889 då gruvdriften upphörde.
Deltagarna blev fullmatade med information och kunde nöjda vända hemåt efter att ha sett en plats som kanske inte många känner till inom närområdet men som är känt i världen bland entusiaster.
Vid hakspelet
Lämna ett svar