Av Ann-Katrin Ekebergh
Källa: Fagersta Forum nr 2 1947
Utan höga examina men med smedyrket nedärvt sedan många generationer, blev den skicklige stålprovaren uppmärksammad långt utanför vårt lands gränser. Under 40 år gjorde han Fagersta Bruk ovärderliga tjänster.
Personal vid martinverket år 1889, Walfrid Gutke sitter tredje från höger
Då det första martinverket startdes 1882 i Fagersta utsågs klensmeden Gutke till stålprovare vid ugnen.
Han avancerade och blev Brinells högra hand vid dennes experiment med härdning. Det dröjde inte länge förrän han ansågs tillräckligt kunnig för att göra resor runt Sverige och undervisa i konsten att härda stål.
Gutke besökte tillsammans med en Fagerstaingenjör västkusten 1894 för att lära ut hur man bör behandla stenverktyg och borrstål. Från denna tid berättas en historia som är typisk för hans lugn och yrkesskicklighet. En smed vid ett stenbrott påstod att de nya metoderna och materialet inte mycket att hurra för. Gutke härdade då om en stenhacka, vilken smeden inte fått att hålla och bad honom prova den. Smeden slog den i hälleberget för allt vad tygen höll. Ingenjören, som tyckte situationen tedde sig kritisk för det goda Fagerstanamnet, bad den vilde västkustsmeden (vars sinnelag var påverkat av starka drycker) att använda redskapet som folk. Smeden fortsatte smälla hackan i stenen så snett och vint han förmådde. Gutke betraktade skådespelet med orubbad tillförsikt. När ingenjören då blev en aning otålig yttrade Gutke: ”Låt honom hugga tills han tröttnar! Hackan håller i alla fall.” Och den höll, trots att även förstklassiskt kolstål är ömtåligt för sådan uppenbar misshandel. Sedan den betan trodde smeden på nymodigheterna.
Efter besök på stenhuggeri i södra Sverige och resor utomlands, där Gutke fick uppmärksamhet för sin begåvning och sitt kunnande, blev han på världsutställningen i Chicago 1894 tilldelad Colombian Expositions hederspris. Det var för behandling av yxstål han erhöll utmärkelsen. Yxorna tillverkades av Fagerstamaterial på Hults Bruk i Småland. Den jury som bedömde redskapen konstaterade att de amerikanska var vackrare men de svenska starkare.
Två år senare belönade Fagersta Bruk sin utomordentliga medarbetare med ett guldur. Han fick även Patriotiska Sällskapets medalj år 1900.
Minnesklocka till Walfrid Gutke efter 10000 martinutslag 8 spt. 1896
Fagersta fick 1904 ett remarkabelt besök av Nobelverkens chef i Petersburg, Ludvig Nobel. Ryskjapanska kriget pågick som bäst och tsarriket behövde krigsmaterial. Fagersta hade levererat stålet till projektilerna, men de ville inte hålla vid provskjutningen. Gutke fick göra sin mest intressanta resa till det väldiga landet i öster. Han gjorde noggranna undersökningar för att förstå problemet och efter välförtjänt värv for han tillbaka till Sverige dagen före nästa provskjutning skulle äga rum. Vid hemkomsten väntade en entusiastisk Brinell med ett telegram från Petersburg, vilket högtidligt föredrogs för den långväga resenären. Projektilerna hade slagit igenom målet och deras yta var finare efter än före skottlossningen.
Walfrid Gutke år 1905 då han erhöll Jernkontorets förtjänstmedalj för flit och skicklighet i bergsmannayrket.
År 1905 ansåg överingenjör Axel Wahlberg tiden mogen att rekommendera Walfrid Gutke till erhållande av Jernkontorets belöningsjeton. Enligt protokoll från den 20 december 1905 beslöt Jernkontoret att rekommendationen skulle bifallas och att Gutke ”för flit och skicklighet i bergmannayrket” skulle erhålla förtjänstmedaljen att i en kedja bäras på bröstet.
Walfrid Gutke byggde själv sitt egnahem på Dalavägen 34 och där levde han sina sista år. Walfrid levde mellan 1850 och 1920.
Dalavägen 34 Walfrid Gutkes hus. Walfrid står som nummer tre från vänster. foto – 1920
