Av Margaretha Eriksson.
Från nöd och elände till pompa och ståt.
En saga som började illa, men slutade lyckligt, så summerade Sten Håkansson dessa år i Fagerstas historia. Det började med stor arbetslöshet och hopplöshet inför framtiden och slutade med den magnifika festen vid stadsbildningen år 1944.
Många familjer levde under dessa år i usla förhållanden och fattigdomen var ett spöke. Barnkullarna var stora och socialhjälp existerade inte. Arbetarnas protester hjälpte föga, i Ådalen sköts fem arbetare av svensk militär år 1931.
Det rådde arbetslöshet under detta 30-tal. De som inte hade jobb på rörverket fick gräva diken för vatten och avlopp. Här är det från vänster i diket. Harry Eriksson, Elis Vretman, Emil Persson, Klas Jansson, Nils Skott och Charles Bergman som tar rejäla spadtag utmed Västmannavägen.
Men driftiga ledare på Fagersta bruk jobbar hårt för att ändra situationen, och Axel Fornander lyser då starkast som skicklig företagsledare.
Han ser möjligheterna att få hjulen att snurra i verkstäderna och får igång bygget av plåtverket. Det står färdigt 1931 och snart är den rostfria plåten ute på marknaden. Jämsides med plåten kommer hårdmetallen där Magnus Tigerskjöld, Carl Bonthron och Gösta Sterky gör stora insatser. När kriget kom rådde högkonjunktur på Fagersta bruks AB. Samtidigt i Västanfors fanns en driftig man, Karl Hedin, som lade grunden till en blomstrande träindustri.
Sverige slapp att dras in i kriget, men exporten från bruket försvårades. Tyska ubåtar vaktade nitiskt på konvojer av lastbåtar på Nordsjön.
En ung man i Lysekil blev en legend. Hans täcknamn var Creme Cake Charlie. Han lastade rostfria kullager i små båtar och körde i skytteltrafik till England. Helst i dåligt väder, då det var lättare att komma undan tyskarna.
Bilden av staden förändrades. När plåtverket byggdes var man tvungen att ändra vägen mot Andra sidan. Det beslutades att sänka vägen och bygga en kulvert genom bruksområdet. Till detta användes en ångdriven grävmaskin och i början av 1930-talet startade maskinisten Kalle Forsell sin maskin för att gräva sig fram under järnvägsspåren.
Det var något av en sensation att en ensam maskin kunde utföra arbetet.
-Den tar ju brödfödan från oss, resonerade många karlar som tänkt att kulverten skulle grävas för hand.
I folkmun fick därför grävmaskinen namnet ”brödtjuven”.
Brödtjuven. Det var den här ångdrivna grävmaskinen körd av Kalle Forsell som fick namnet brödtjuven. Den ersatte flera karlars arbete, därav namnet.
Mötesplats. Brukshandeln och Söderkvists kiosk var den givna samlingspunkten i norra stadsdelen. Det var ransoneringstider och matkuponger med begränsad ranson som gällde. Innan krigsutbrottet samlades folk för att se senaste nytt om kriget på löpsedlarna i fönstret.
Efter kriget var det brist på olika varor och ransoneringar infördes. På brukshandeln fick man fortfarande handla på kredit. Det inköpta skrevs upp i en bok och betalades när lönen kom.
Men ljusare tider var i antågande. Fagersta skulle få stadsprivilegier och givetvis skulle detta firas med pompa och ståt. Mycket folk hade samlats framför brandstationen den kalla nyårsnatten 1943-44. Bruksmusikkåren hade svårt att få ljud i mässinginstrumenten eftersom ventilerna frös. Men någon kom på idén att hälla lite brännvin i hornen, vilket tydligen hjälpte.
Den pampiga invigningsfesten på nyårsnatten blev en stor bankett i den nybyggda Mekaniska verkstaden där långbord hade dukats på det blivande industrigolvet.
På trettondagen var det dags för en julgransplundring i samma lokal dit alla barn var inbjudna. Hundratals ungar bänkade sig vid borden där de drack saft och åt kakor. Höjdpunkten på plundringen blev den längsta ”slängrumpan” i Fagerstas historia. Och allra först i ledet sprang bruksdisponent Hjalmar Åselius.
Festligt. Bruksdisponent Hjalmar Åselius ledde den längsta slängrumpan i Fagerstas historia. I samband med stadsbildningen bjöds stadens alla barn på trettondagen till julfest i Mekaniska verkstadens lokal. Byggnaden var nyuppförd och några maskiner var ännu inte på plats , (bild från filmen om stadsinvigningen).
Faktaruta.
Söderkvists kiosk.
Edith Skoglund arbetade under tio år på 1930-talet i kiosken, och minns priser på tobak och cigaretter.
Kronblandning och Tigerbrand kostade 1,10 kronor
Kungsblandning 1.55 kronor
Greve Hamilton 2.80 kronor
Cigaretter i tiopack Broadway 0.75 kronor
Stamboul 0.55 kronor
Bill 0.90 kronor
Prince 0.90 kronor
Cigarrcigaretten Havanna 2 kostade 1.10 kronor
Matansas kostade 1.30 kronor men kunde köpas styckvis för 13 öre.
Ånggrävmaskinen ”Brödtjuven”.
Grävmaskinen för kulvertgrävningen är en Ruston – Proctor steam shovel, tillverkad i Lincoln, England omkring 1910.
Vänsterklicka på youtube länken nedan så visas en film med världens sista fungerande Ruston – Proctor steam shovel i arbete. Grävmaskinen på filmen är från 1909 och filmad 2018 på det årliga evenemanget working day på Threlkeld Quarry and Mining Museum som finns i Threlkeld 4.8 km öster om Keswick i England.
(För att komma tillbaks till hemsidan, vänsterklicka på pil vänster uppe i vänstra hörnet på skärmen.)
Länk: https://www.youtube.com/watch?v=Uf8oFg8gwgQ
