Av Jan Qvick
Vid middagstid den 9 juli 1957 närmade sig ett godståg Fagersta C söderifrån. Tågsättet bestod av draglok och 44 vagnar. I slutet av nedförsbacken mot Oti, vid Skrikbo, där järnvägen svänger höger var tågets hastighet 65–70 km/tim och lokföraren kände en ryckning i tåget och bromsade. Lokbiträdet sprang ur tåget och konstaterade att de 20 sista vagnarna i tågsättet hade spårat ur. Bland dessa vagnar fanns två vagnar fyllda med flytande klor som båda blockerade spåret. Ur en av dessa strömmade giftig klorgas. Lokbiträdet lyckades koppla loss de urspårade vagnarna från det övriga tågsättet som fortsatte till Hedkärra lastplats där lokföraren ringde Fagersta C som omedelbart larmade polis, brandkår och ambulans. Tågklareraren vid Fagersta C ringde också Dagarn för att stoppa all ytterligare norrgående trafik eftersom kontaktledningen var oskadd.
Urspårade vagnar
Saneringsarbetet blev besvärligt bland annat för att gasmasker inte fanns att tillgå i den mängd som behövdes. Vagnarna med klor kom från Skoghall och var på väg till Jämtland. På kvällen bröts strömmen i kontaktledningen efter att 5 ton släckt kalk hade levererats med tåg söderifrån så att läckande klor kunde bindas som klorkalk. På kvällen den 9 juli inspekterades även den läckande vagnen av personal från Skoghall som konstaterade att en ventil skadats vid urspårningen genom att en kopplingsögla från en annan vagn hade skadat ventilen. Nya ventiler anlände från Skoghall och efter att dessa hade monterats minskade klorgasutsläppet avsevärt och det egentliga röjningsarbetet kunde ta vid.
Klorgasutsläppet orsakade stora skador på växtligheten i närområdet. För de båda fastigheterna i Skrikbo skadades både äppelträd och potatisland så allvarligt att skörden uteblev. Detsamma gällde vallar och sädesfält som tillhörde Fagersta Bruk. Kvinnorna i fastigheterna i Skrikbo var hemma då olyckan inträffade – den ena av dem ringde Fagersta C och fick order att omedelbart bege sig hemifrån. Hostande med enbart näsdukar som skydd för näsa och mun cyklade de tillsammans med en hund till Hedkärra Handel. Då kvinnornas män återvände till sina hem efter arbetets slut stoppades en av polisen medan den andre nådde hemmet för att mötas av beskedet att området var livsfarligt. Totalt tio personer fick uppsöka Fagersta lasarett för syrgasbehandling. Bland dessa fanns en arrendator i Högbyn, en alltför nyfiken journalist samt brandmän och järnvägsarbetare. Ingen blev allvarligt skadad. De boende i Skrikbo fick återvända hem då klorgasutsläppet minimerats med nya ventiler på den skadade tanken.
Ett relativt stort område med tallskog skadades på båda sidorna om järnvägen och minnesgoda Fagerstabor minns ännu den skadade och brända skogen som lätt sågs från gamla Söderbärkevägen som då gick genom Hedkärra.
Skrikbo med rödcirkel, de avverkade ytorna är där de döda träden fanns, flygfoto från 1960
Karta över Skrikbo
Under uppröjningsarbetet fann man en vagn med döda smågrisar som alla hade gasats ihjäl medan en vagn med italienska plommon fick gå vidare för försäljning, sannolikt ordentligt desinficerade av klorgasen. Uppröjningsarbetet var avslutat på kvällen den 11 juli då det första godståget lämnade Fagersta C söderut mot Hallsberg. De skadade klorvagnarna lades bredvid spåret. Natten mellan den 12 och 13 juli tappades det flytande klor som fanns kvar i de skadade vagnarna över till andra vagnar som anlänt från Skoghall. Kloret ansågs oanvändbart och destruerades.
Två ångdrivna lyftkranar kördes till olycksplatsen med ånglok efter att kontaktledningen demonterats
Som trolig anledning till urspårningen angavs i Fagersta Posten den 11 juli vara förskjutning i lasten av en tung vals i en av vagnarna. Det var dock sannolikt inte den verkliga orsaken som istället var att fyra ombyggda treaxliga malmvagnar, (med SJs interna beteckning littera Mas), gick som vagn 22 till 25 i tågsättet. Urspårning av sådana var inte ovanligt då axeltrycket kunde bli för lågt och troligen skedde just det på vagn 25 som spårade ur. Mas-vagnarna hade alla last av cement. Rekommendationen från SJ var att Mas-vagnar inte skulle köras fortare än 50 km/tim medan olyckståget gick med 65–70 km/tim då olyckan skedde. SJ lovade att stå för samtliga kostnader för olyckan.
Den 10 juli infann sig landshövding Ragnar Casparsson (t.v.) och distriktschefen vid SJ Bror Elfwing
Malmvagn, SJ litt. Mas. Bild från svenskmjwiki.se
Källor:
Fagersta Posten, 1957-07-11, sid 1 och 2
Fagersta Posten, 1957-07-13, sid 1 och 2
https://www.ekeving.se/acc/1957/Skrikbo/index.html Skrikbo – urspårning och klorgasutsläpp 1957
