Av Margaretha Eriksson
Året är 1955 och framtiden är ljus.
Bruket är stadens hjärta. Allt pulserar omkring de sotiga byggnaderna. Det ryker ur de höga skorstenarna på bruksområdet och det slamrar av plåtar och skrot som lastas eller lossas.
Bessemerblåsning ca 1960. Foto Åke Fridfeldt
Emellanåt lystes kvällshimlen upp av ett vackert eldregn som effektfullt dalar ner över svarta huskroppar. Proceduren kallas bessemerblåsning.
Ångcentralens manöverpanel. Kan vara ångcentralens maskinist Svanberg på bilden 1945-08-31. Foto Herbert Andersson
Den ångdrivna fartygsmistluren som lurade från ångcentralens tak inne på bruket finns idag på Bruksmuseet. Foto Göran Råberg
Ångcentralen ger tiden åt ortsborna. Mannen som sköter ångvisslan heter Svanberg och när han lättar på ångtrycket ljuder skarpa signaler. ”Nu lurar det” säger ortsborna. De olika tiderna sex gånger om dagen lärdes snabbt in.
Alla dessa ljud och rutiner skapar en trygghet för invånarna.
Men det finns även ett liv utanför ”bruket”.
Staden är trivsam med lagom många butiker.
Privatbilar är det ont om, folk handlar i sin egen stad.
Julskyltningen är en efterlängtad händelse i början av december. Äldre personer minns den än i dag.
Nederst i backen går en person förbi det vita huset till höger, där var Holmströms musikaffär.
Stationsvägen januari 1945. Foto Herbert Andersson
Alla skyltfönster är täckta med gråpapper fram till ett visst klockslag. Holmströms musikaffär på Stationsvägen är populär för ungdomarna. I skyltfönstret ligger de senaste skivorna. Charlie Norman, och Alice Babs senaste låtar, Vildandens sång med Lily Berglund och den sorgliga, En sliten grimma med Cacka Israelsson.
Då och då sätter sig ägaren Erik Holmström vid pianot inne i butiken och spelar Tomtarnas vaktparad med schvung. Han har kraft i anslagen för hela pianot gungar. Mittemot ligger Hannas kafé och varje gång dörren öppnas kommer en härlig doft av nykokt kaffe.
Williamssons slakteri finns med i raden av butiker efter Stationsvägen och deras special vid julskyltningen är makaber. Ett slaktat grishuvud med ett rött äpple i munnen. Strax nedanför Byxkröken, korsningen Stationsvägen – Dalavägen, har Korv-Kurt sin lilla kiosk. Vid första bettet stänker korvspadet i ansiktet efter för lång vistelse i kantinen. Senap och ett papper att hålla om korven är enda tillbehören. Mycket folk är i rörelse och det är alltid gott om snö. Att gå till fotografen var vanligt på den tiden. Utanför Fotomagasinet samlades mycket folk. Alltid var det någon man kände, vars konterfej var utställt till beskådande. En personlig ära var det.
Julbocken vid Bergmans var en uppskattad tradition, den restes till skyltsöndagen den 1:a advent under 40-, 50- och 60-talet., okänd fotograf
Julmusiken i högtalarna framkallar fin stämning och den stora halmbocken utanför Bergmans pryder sin plats. Leksaksaffärens fönster är barnens favorit och kampen om en bra plats blir orsaken till gruff.
Märklinjärnvägen med lok och vagnar som far ut och in i tunnlar och över broar är höjdpunkten denna dag.
Julskyltning. Piazzan 1965. Foto Gösta Ahlstrand
På skyltsöndagen kunde man också rösta på årets lucia i Fagersta. Det var en stor ära att bli vald till Fagerstas lucia.
Lumas julgransbelysning. Okänd fotograf
En nyhet detta år är elektriska ljus i hemmagranen. Den gröna eller röda kartongen med Lumaljus var en lycka att äga. Pappersstjärnan i orange placerades i fönstret och lyste varmt mot snön utanför.
Sensmoral. Tvåfalt lever den, som njuter av det förgångna.
God Jul till er alla önskar Margaretha och Göran! Foto Fagersta Bruksarkiv
Här kan ni lyssna på Benny Anderssons orkester, BAO, när de spelar Tomtarnas vaktparad på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=pEIAiFhJGSU
