Av Inez Karlsson.
Byn Häste
Den gamla bergsmansbyn Häste ligger mycket isolerat cirka 7 km nordost om Norberg. Byn har endast två gårdar vackert belägna alldeles intill Häste-Dammsjön och nära bäcken till Lillsjön. Ända in på husknuten växer en stor mängd askar, ekar och lönnar.
I byns södra delar ligger Hästefältet där järnmalm bröts både av byns egna bergsmän och bergsmännen i Ingolsbenning. I fältet har även koppar- och silvermalm samt kalksten brutits.
Den engelske uppfinnaren Samuel Owen förvärvade 1811 byns ena hemman. Här uppförde han en verkstad, som finns kvar. Vidare finns två gruvarbetarbostäder från slutet av 1800-talet. Grunder från flera gruvarbetartorp finns i anslutning till gruvfältet.
Hela hemmanet i Häste inköptes 1842 av brukspatron Salomon von Stockenström, och ägdes av Fagersta Bruk till 1935 då det såldes till Surahammars Bruk. Fagersta Tjänstemannaklubb fick disponera den ena gården, ”skogvaktarns”, som semesterhem från 1928, och senare även den andra gården, ”arrendatorns”.
Häste hytta
I Häste fanns sedan urminnes tider en mulltimmerhytta. I 1539 års jordebok skrevs namnet Hestj. Däri döljer sig troligen slutleden -hed, och namnet Häste kan således betyda hästheden. Hyttan verkar under sin månghundraåriga existens ha varit en av de mindre i Norberg.
I mitten på 1600-talet var hemmanet på 1/2 mantal och bestod av endast en gård. Hyttan brukades av bergsmannen Peder Olofsson. År 1650 var hyttan i bruk i 17 dygn och producerade 16,5 ton järn. År 1651 brukades hyttan i 16 dygn och drygt 15 ton järn framställdes.
Vid storskiftets genomförande 1781 ägdes den gamla gården (a) av bergsmannen Anders Johansson, den nytillkomna gården (b) ägdes av brukspatron Johan Jacob Swedberg. Söder om de två gårdarna låg den gemensamt ägda hyttbacken (c) med hytta och kvarn.
Anders Johansson frånträdde sin andel i bruksrörelsen 1791 till bergsnämndemannen Gabriel Jansson, som 1821 sålde den vidare till Samuel Owen. Efter att blåsningen flyttats till hyttan i Rabbatsbenning, blev Häste hytta nedlagd 1823.
Samuel Owen
Samuel Owen föddes 1774 i den lilla byn Norton-in-Hales i Shropshire i England. Han gick ut i yrkeslivet vid tio års ålder efter knappt ett års skolgång. År 1796 började han som lärling på den nya ångmaskinsfabriken startad av James Watt och Matthew Boulton i Soho nära Birmingham. Där blev han en skicklig modellsnickare, gjutare och maskinuppsättare. Efter fyra år flyttade han till ingenjörsföretaget Fenton, Murray & Wood i Leeds, som tillverkade mer avancerade ångmaskiner under ledning av industrimannen Matthew Murray.
Kanslirådet Abraham Niclas Edelcrantz gjorde 1801-1804 en forskningsresa för att studera olika länders näringslivsutveckling. I England besökte Edelcrantz fabriken i Leeds, där Owen arbetade. Därifrån inköpte han tre ångmaskiner samt en fjärde i London.
Edelcrantz begärde att en mekaniker skulle följa med till Sverige för att bistå med montering och driftsättning av de nya maskinerna. Owen, som planerade att åka till Amerika, blev övertygad av Edelcrantz och Matthew Murray att i stället följa med till Sverige.
Den första maskinen installerades i en textilfabrik på Lidingö. Två maskiner blev monterade i Kungsholmens och Ladugårdslandets brännerier i Stockholm för drivning av pumpar. Den fjärde maskinen skulle driva Edelcrantz egen kvarnanläggning, den så kallade Eldkvarn på Kungsholmen, men hade för låg effekt och såldes till Dannemora gruva.
Efter avslutat jobb återvände Owen i december 1805 till England. Året efter, 1806, beställde Edelcrantz en ny maskin för sin kvarn och lyckades förmå Owen att på nytt komma till Sverige för att hjälpa till med installationen.
Dagen efter att Owen hade anlänt till Stockholm dök dock även Matthew Murray upp i sällskap med tre montörer. Owens resa var alltså onödig, men han blev ändå kvar i Sverige då han erbjöds en anställning som verkmästare vid Bergsunds gjuteri på Södermalm i Stockholm av fabrikören Gustav Daniel Wilcke.
Owen var förste mästare vid Bergsunds modellverkstäder 1806-1809. Där tillverkade han Sveriges första ångmaskin 1807. Owen blev också pionjär när det gällde moderna valsverk, bland annat ett för Klosters Bruk i Dalarna. Owen grundade 1809 ett eget företag med gjuteri och maskinverkstad, Kungsholmens Mekaniska Werkstad, som han drev i mer än 30 år, ofta med en arbetsstyrka av upp till hundra man. Här tillverkades 60 ångmaskiner, sju ångfartyg, fem valsverk, över 1 000 tröskverk, kvarnmaskiner, sågverk, mudderverk, textilmaskiner, järnbroar, tobaksvalsar, trädgårdsbänkar, grindar med mera. Verkstaden utvecklades till en plantskola för blivande tekniker och företagare.
Samuel Owen har kallats både ”den svenska ångbåtsflottans fader” och ”den svenska verkstadsindustrins fader”.
En ekonomisk svårighet för Samuel Owen liksom för Wilcke var att de måste ligga ute med stora summor för råvaror. Ett sätt att undvika detta var att bli delägare i någon lämplig hytta. Då kunde de hämta tackjärn därifrån och betala först senare. I sin ansökan för gjuteriet hade Owen förbundit sig att använda tackjärn och kasserat gjutjärn som råvara i stället för det dyrare, bearbetade stångjärnet.
När Wilcke 1810 planerade att köpa Nyhyttan i Norberg följde Owen med och lärde känna trakten. Han fann Dammsjön lämplig för sina experiment. År 1811 inköpte Owen för 6 000 riksdaler hälften av hemmanet och hyttan i Häste av tidigare ägaren bergsnämndemannen Gabriel Jansson. Tackjärnet från Häste gick kanalvägen via Mälaren till Owens gjuteri i Stockholm.
Under sin tid i Häste verkar Owen ha köpt även den andra gården av Johan Jacob Swedbergs änka. Den märkliga byggnad som Samuel Owen sannolikt lät bygga och som rymde hans verkstad är nämligen belägen på mark, som vid storskiftet utgjordes av Swedbergs tomt.
Verkstaden är byggd i slaggsten och placerades i en enligt skifteshandlingarna ”tvär och stenbunden backe-sluttning, som till intet duglig är”. Den är ursprungligen byggd helt ovan jord, men med slaggpåfyllnad på tre sidor ser den ut att ha en källare. Här lär Owen ha byggt en del av sina modeller och i Dammsjön prövat sina propellrar, skovelhjul och andra uppfinningar.
Han ska ha använt det stora rummet ovan jord till konstruktionslokal och källaren därunder till brandsäker förvaringsplats för sina böcker, ritningar och modeller. Den mycket djupa källaren har varit uppdelad i flera våningar, förenade genom trappor eller stegar, och kring väggarna fanns hyllor.
Vid Nyhyttans bruk i Norberg, förvärvat 1812, anlade Wilcke ett stort gjuteri. Owen hjälpte honom med både köpet och driften av gjuteriet. Nyhyttan ligger fem kilometer söder om Häste, ungefär halvvägs mellan Spännarhyttan och Olsbenning. Efter en stor brand i juni 1818, då så gott som alla bruksbyggnader brann ner, sålde Wilcke Nyhyttan till Svanå Bruk.
Av det tackjärnsgjuteri som lär ha byggts i Häste under Owens tid finns inte några spår. Troligt är att det var i drift endast några enstaka år, eftersom Owen sålde både gård och ägor redan 1818, samma år som Wilcke avyttrade Nyhyttan.
Till bebyggelsen i Häste hörde ett större tvåvåningshus av timmer under tak av näver och torv. Dessutom fanns en rättarbyggnad innehållande sex rum och under tak av bräder, två arbetarbostäder, ett magasin av timmer, samt stall- och ladugårdsbyggnader. Det stora huset flyttades 1855 och byggdes upp vid Dalavägen i Fagersta, där det kallades ”Nybygget”. Det innehöll tolv rum, varav ett blev bagarstuga och elva fungerade som bruksarbetarbostäder ända till dess huset revs 1911.
I sju år, 1811-1818, delade Owen sitt arbete mellan Nyhyttan, Häste och Stockholm. Samma år som han sålde Häste var han färdig med sitt ”Ångmachins-Fartyg” och inbjöd i en annons allmänheten till ”smärre lustresor” i Mälaren. Ångaren hade det storslagna namnet Amphitrite efter Poseidons maka, men västmanlänningarna kallade den Lungsoten på grund av dess svarta rök. Amphitrite hade en ångmaskin på 6 hästkrafter och tog upp till 182 passagerare. På grund av ogynnsamma konjunkturer gick Owens företag i konkurs 1843. Därefter tappade han ur mossar i Småland med hjälp av ångmaskin och var 1847-1851 verkmästare vid Åkers Styckebruk i Södermanland. Han var gift tre gånger och fick sammanlagt sjutton barn, av vilka tretton överlevde honom. Samuel Owen avled 1854 i Stockholm, nära 80 år gammal.
Berättelser från förra sekelskiftet
Folkskolläraren Oskar Lidén (1870-1957) i Kärrgruvan besökte Häste vid sekelskiftet och träffade skogvaktaren och skolrådsledamoten Per Vilhelm Johansson (1848-1922). Johanssons fader Johan Johansson (1819-1906) hade också varit skogvaktare och även sonen Johan Bernhard Johansson (1879-1964) valde samma yrke.
Johanssons föräldrar födda 1819 och 1821 berättade att många minnen levde kvar från den snillrike och originelle Samuel Owens vistelse i trakten. Bland annat ska han ha hållit livligt besökta bibelstunder, vilket bekymrade de kyrkliga myndigheterna, eftersom sådana möten var förbjudna enligt konventikelplakatet.
Redan i England hade Owen varit knuten till frikyrkorörelsen och i Sverige blev han ordförande i det nybildade Svenska Missionssällskapet. Det var först efter vistelsen i Norberg som han också började predika nykterhet. Troligen bidrog det utbredda brännvinsbrännandet och superiet i socknen till att Owen blev en pionjär för den svenska nykterhetsrörelsen.
Einar Larsson föddes 1898 i Häste, där hans far Erik Larsson var arrendator i tio år, och även körde i skogen för Fagersta Bruk. Han har berättat att det var arbetsamt, eftersom det var småägor lite här och där. På den tiden hade alla sina djur på skogen, där det var allmän betesmark. Därför måste alla åkrar inhägnas med stängsel.
Men byggnaderna var bra. Det var ett ganska stort kök och en liten kammare innanför. På andra sidan, mot sjön, var det ett stort rum som användes mest som snickarbod. Där bodde ibland en gubbe från Västerfärnebo, som hette Westling. Han kunde både smida och snickra och levde på att gå från gård till gård för att slöjda och reparera timmerkälkar och allt möjligt. Det var inte alla som kunde göra ett hjulnav, ekra upp hjulet och göra lötarna runt om. I smedjan fick Einar vara med och se på när en järnring krymptes på runt det färdiga trähjulet.
Smedjan var en intakt klensmedja från 1700-talet, som låg vid hyttbacken fram till 1980-talet. Då flyttades den till Norbergs hembygdsgård i Karlberg, där den används som smedja och bagarstuga.
Semesterhemmet
Fagersta Tjänstemannaklubb bildades 1911 med uppgift att verka för förströelse ”särskilt under de långa vinterkvällarna”, och för sammanhållning inom tjänstemannakåren. Alla brukets tjänstemän men även utomstående på förslag av styrelsen kunde väljas in som medlemmar. Disponent Axel Wahlberg blev genast klubbens första hedersledamot.
Under årens lopp har Tjänstemannaklubben disponerat fritidshus på tre olika ställen. Semesterhemmet i Häste, som bruket ställde till tjänstemännens förfogande 1928, sommarstugan i Skeppmora, som klubben köpte 1935, och sportstugan i Högbyn, som Fagersta Bruk köpte och överlämnade som gåva till klubben 1941.
När semesterhemmet i Häste invigdes söndagen den 8 juli 1928, anordnades en utflykt dit med järnväg. Man stuvade in sig i vagnar, som ställts till förfogande av SWB (Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar) och styrde kosan till Stripåsen efter Fagersta Bruks växellok. Från Stripåsen till Häste är det drygt 2 km. Med disponent Axel Fornander i spetsen gick man den sträckan till fots. I Häste åt man middag i det fria och tog sig en svängom på logen. Även 1929 och 1930 anordnades utflykt med järnväg till Häste, dock med sämre väder, men ändå gott humör. Sista tåget på Krylbo-Norbergs järnväg kördes den 31 oktober 1958.
Positiv inställning och gott humör genomsyrar också Hästes gästbok från åren 1944 – 1982. Boken innehåller hundratals namnteckningar, rim, noteringar och teckningar. Besöken varierar från endagsmöten till tvåveckors semestrar.
Här har hållits sammanträden, firats födelsedagar, eldats brasor, ätits surströmming och jagats älg. Många har njutit av vila, bad, roddturer och promenader. Man har hört gök, koltrast och lom, hittat gullvivor, firat midsommar, plockat smultron, blåbär och kantareller, och inte minst prövat fiskelyckan. Vissa har lyckats få upp ett par gäddor och hela 40 abborrar på en vecka, medan andra inte har fått upp en enda fisk. Somliga har njutit av solsken, fullmåne, granens sus och groggens brus. Och så årets höjdpunkt – kräftfisket och kräftskivorna!
Carl Viktor Lindgren, allmänt kallad CV och till vardags chef för stångdrageriet i Fagersta, var i många år stugfogde i Häste. Göromålen var många och varierade mellan allt från småreparationer och taktätning till utsättning av fiskyngel. Ibland hjälpte även hustrun Anna Stina till. Sonen i familjen kommer ihåg utedasset och pimpelfiske på Lillsjön, dottern minns att man använde ficklampor, karbid- och fotogenlampor och att hon har varit med på säckhoppning i Häste. Kanske var det vid utflykten som beskrivs i kåseriet här nedan. Båda minns att det fanns väldigt mycket kräftor!
Gården närmast Dammsjön arrenderades av Viktor Andersson och hustrun Alma i cirka 35 år från 1921. Det fanns ladugård, stall, loge och lider på gården. På ladugårdsbacken fanns en brunn där även gästerna i semesterhemmet kunde hämta vatten. Anderssons hade grisar, några kor och en häst. På 1950-talet var yngste sonen det enda barnet i Häste. Han gick i Kärrgruvans skola, och för att åka skolskjuts fick han först gå, cykla, åka skidor eller spark runt två kilometer till Långgruvan.
När Fagersta Bruk sålde Häste till Surahammars Bruk 1935, tecknades arrendeavtal så att tjänstemannaklubben kunde fortsätta att använda skogvaktargården. När sista arrendatorn i Häste flyttade, arrenderades även den gården av Fagersta Bruk för att användas som semesterhem.
Familjen Schmidt ifrån Österbybruk semestrade i Häste ett antal gånger på 1970-talet. En av döttrarna ritade en glad teckning i gästboken 1973, där de båda husen, sjön och ekan finns med. Hennes syster erinrar sig att det alltid var så välordnat, städat och fint när de kom dit.
Häste idag
Numera är båda gårdarna i Häste privatägda fritidshus och ägs sedan några tiotal år tillbaka av barnbarn och barnbarnsbarn till Alma och Viktor Andersson. Yngste sonen, som växte upp här, brukar alltjämt fira midsommar i Häste.
Häste, stället där
det alltid fäst é
(intygas av de fleste?)
Från gästboken i augusti 1946,
när herrar Holmquist, Lindgren, Boström
och Hjernberg besökte Häste.
Litteratur:
Andersson, Bernt-Olov (red) (1993): Häste (Norbergare minns)
Ankarberg, C-H (2008): Samuel Owen – 200 årig pionjär inom svensk verkstadsindustri
Brukskoncerten 1941 – Fagersta Tjänstemannaklubb 30 år
Brukskoncerten 1947 – Blad ur Hästes historia
Brukskoncerten 1950 – Orkesterminnen
Brukskoncerten 1951 – Trenne Utflyktsmål av Rang
Fagersta Tjänstemannaklubb 1911-1961
Gästbok för G:la Häste 1944-1982
Höjer, Signe (1969): Kring en bergsmansgård
Höjer, Signe (1974): Nyhyttan – en utveckling i utsocknes intressenters händer (Norbergs-boken – en sockenbeskrivning)
Jansson, Sam Owen (1947): Föregångsmän: Samuel Owen (Fagersta Forum nr 6)
Johnson, Anders (2011): Samuel Owen (Populär Historia)
Johnson, Anders (2015): Samuel Owen (Företagskällan)
Lidén, Oskar (1943): Häste, Samuel Owens Norbergshem (I brytningstider I)
Lundström, Brage: Bergsmän 1650 Norbergs bergslag
Lundström, Brage: Bergsmän 1651 Norberg, Västerfärnebo, Färnebo Fjärding
Norbergs kommun (1988): Häste (Byar och bebyggelse i Norbergs kommun)
Nyblom, Peter & Rietz, Bertil (1985): Fagersta som vi minns det
Olsson, Torsten (1995): Norbergsbanorna – Järnvägar i Norbergs bergslag sedan 1853
Schütz, Fredrik (1975): Samuel Owen (Årsbok Daedalus)
Ståhl, Harry (1958): Norbergsbygdens ortnamn (Norberg genom 600 år)
Sundström, Arne (2009): Samuel Owen – teknik- och ångbåtspionjär (Årsbok Daedalus)
Tigerstedt, Örnulf (1956): Samuel Owen och gjuterierna i Norberg (Fagersta Forum nr 6)
Tigerstedt, Örnulf (1957): Fjärdarna öppna sig (Fagerstabrukens historia IV)
Wieselgren, Harald (1889): Minnesbilder – Samuel Owen (Bilder och minnen)
Wikipedia: Eldkvarn
Wikipedia: Häste hytta
Intervjuer:
En dotter i familjen Schmidt 2021-10-11
En dotter och en son i familjen Lindgren 2021-10-22
En son i familjen Andersson 2021-10-24
Kjell Gustafsson 2021-11-06
Svar till en kommentar av Annika från Inez!
Bild till en kommentar av Thomas Alvner från Inez, svaret finns längre ner!
Annika säger
Roligt att läsa om. Jag minns att ha bott i både arrendatorns hus och skogvaktarens på 60-talet. Fina somrar med far o mor, Arne o Sonja Ahlberg.
Svar från Inez Karlsson:
Jag har hittat en så fin notering i gästboken från juli 1967.
(se bilden ovan)
Hälsningar Inez
Kjell Gustafsson säger
En så fin beskrivning av Häste, en pärla i naturen. Intressant att läsa.
Kjell Gustafsson.
Inez säger
Tack Kjell! Ja, Häste är en vacker plats med fascinerande historia.
Hälsningar
Inez
Thomas Alvner säger
Mycket intressant artikel. Familjen tillbringade några semestrar i Häste på 60-talet. Teckningen med gubben som hoppar säck ur Brukskoncerten 1951 måste min far, Bengt Alvner, vara skyldig till. Han ritade sedan under flera år olika gubbar till annonser i Brukskoncerten
Inez Karlsson säger
Tack så mycket. Ja, det finns väldigt många av din fars alster i Brukskoncerten. Just säckhopparen är från ”Orkesterminnen” i Brukskoncerten 1950, där signaturen BengtA syns i början av artikeln. I det numret stod han även för den här fina baksidan, se ovan.
Bästa hälsningar
Inez Karlsson