Av Margaretha Eriksson
Per Håkanssons sommarstuga vid Saxen i Ulfsbo
Sommarstugor och torp är idag mycket eftertraktade på husmarknaden, och betingar höga priser. Utedass och kallvatten i kran spelar ingen roll, det är naturen och enskildheten som lockar. Kanske pandemin har ett finger med i spelet.
Det var samma sug efter sommarstugor på 1930- talet. Men av andra orsaker. När riksdagen år 1937 tog beslut om fjorton dagars semester för en industriarbetare, så förverkligades drömmen för många om ett eget sommarhus. Arbetarbostäderna var ofta trångbodda och barnrika, men längre ledighet gav nya möjligheter.
Stugan fick inte ligga längre bort än att familjen kunde cykla dit från hemmet. Bilar var då ingen självklarhet.
Fagerstaborna lyfte blicken norrut mot byarna Vad, Kolpebo och Söderbärke. De låg på lagom cykelavstånd och där lockade Barkens stränder.
Ulfsbo vid sjön Saxen var också ett omtyckt utflyktsmål.
Västanforsborna däremot hade direkt ögonkontakt med Åvestbo på andra sidan av sjön Aspen. Där växte enkla små stugor upp.
Glädjen över en egen plätt på jorden var stor. Men stugan fick inte kosta för mycket. Den byggdes i lösvirke och allt material man kom över togs till vara.
En bit överbliven korkmatta, en rostfri plåt eller udda tegelpannor kom alltid väl till pass. Varje byggare var sin egen arkitekt och lite tävlade man nog med varandra…
Elisabets far Ture byggde huset i Sjöhagen i början av 1940-talet
Elisabet Strömberg har sin sommarstuga i Sjöhagen, där Aspens vågor nästan når upp till huset.
-Min far byggde huset i början av 1940-talet, berättar Elisabet. Allt skulle vara så billigt som möjligt. Ytterpanelen på vår stuga är rester av det gamla trästaketet runt Fagerliden. Virket kördes med häst och vagn till Sjöhagen. De gamla spikarna drogs ut och rätades för ny användning.
Elisabets far Ture gjorde många vändor med ekan från Svenssons brygga vid Malmvägen till Sjöhagen. Båten var alltid fullastad med virke.
Arkitekturen varierade på de små stugorna
Flera kända Västanforsprofiler hade sina sommarstugor bredvid oss i Sjöhagen, minns Elisabet. Bland andra familjen Lundgren på Nya hotellet i Västanfors som hade gjort en egen väg till sitt hus. Far fick köpa en andel av vägen till vårt hus.
Stugan hade ett rum, ett litet kök, sovalkov och en öppen veranda.
Inredningen var enkel, husgeråd togs hemifrån, en spiralfjäder med ett rynkat tygstycke dolde porslinet, trasmattorna hade många år på nacken. På vedspisen lagades mat.
-Men det gick alldeles utmärkt att bo på så liten yta, säger hon. Vi ungar lekte alltid utomhus och närheten till skogen och sjön var perfekt. Somrarna i Sjöhagen är fina barndomsminnen för mig.
De tiotusen kronor som Elisabets far betalade till Axel Holmberg i Åvestbo år 1967 har förräntat sig bra. Idag är stugan tillbyggd med vatten och elektricitet indraget. Den är taxerad till över en miljon kronor i dagsläget.
Farfar Per Håkansson tar en paus i byggandet
Sten Håkansson, en av grundarna till Bruksmuseet, har skrivit ner sina Ulfsbominnen om bebyggelsen runt Kringelviken. Idag är det sonen Matts och hans familj som lever sitt sommarliv där.
Redan år 1931 byggdes den första stugan vid Kringelviken. Den tillhörde Fagersta bruk och lånades ut till anställda tjänstemän, men köptes senare av en familj vid namn Aldrin.
Runt år 1935 släppte Fagersta bruk flera tomter vid sjön Saxen som arrenden. Men med ganska hårda villkor.
Vårt kylskåp vid stugan
– Min farfar Per fick ett kontrakt på fem år, därefter ett år i taget. Detta beroende på gruvbrytningsplaner som avbröts då sjön Saxen blev vattentäkt, berättar Matts.
Några enstaka stugor från 1930-talet finns fortfarande kvar, men efter den stora översvämningen år 1977 revs flera av stugorna efter Saxbovägen.
Badplatsen vid Kringelviken var populär även för Fagerstaborna som ofta cyklade dit. En lång backig väg, sedan en promenad genom en kohage för att nå badviken med dess fina, klara vatten.
– Vi har väl gjort vissa förbättringar, men försöker bevara atmosfären från förr.
Då fanns en vedspis för matlagning och värme och belysningen bestod av fotogenlampor. Diskvattnet värmdes på spisen och disken skedde ute på verandan. Vårt kylskåp var en rostfri behållare nedsänkt i en källa med kallt vatten som fanns på tomten. Pappa Sten hade lösningar på nästan allt, säger Matts.
Familjen Aldrins stuga 1935
Familjen Anjous stuga under vårfloden 1977
Glädjen över fjortondagars semestern och lösvirkeshusen är minnen från en svunnen tid. De enkla små stugorna är nu ombyggda till moderna fritidshus med dagens bekvämligheter.
Sten Håkansson älskade sin sommarstuga vid Kringelviken i Ulfsbo
