Februari 2021 – Bergsmannen Hindric Persson i Meling

Text och bilder:  Inez Karlsson.

Gruvor och hyttor har gamla anor i Meling. En hytta finns omnämnd i jordeboken 1539, en gruva finns omtalad 1332. Under medeltiden kallades platsen Midlingeberg. Midlinge, som betyder mittläge, syftar på läget ungefär mitt emellan Risbergsfältet i Norberg och malmfältet Moraberget strax norr om sjön Dagarn.

Vid Melingsbäcken har det funnits två hyttor. Den övre hyttan ovanför hyttdammen var i drift på 1600-talet. Melings nedre hytta levererade tackjärn till Semla bruk ända in på 1840-talet.

Efter laga skifte 1851 ägdes större delen av byn Meling av brukspatron Salomon von Stockenström på Fagersta bruk och sköttes av ett antal arrendatorer. Övriga jordägare var bergsmän, som inte bara drev hyttbruk utan även jord- och skogsbruk. De tre bergsmännen i Meling var:

• Per Jacobsson (1815-1889) på gården Per Hans, senare kallad Per Jacobs. Gården brann ned efter åsknedslag 1819, men återuppbyggdes. Numera är gården riven.
• Petter Persson (1808-1867) på gården Ol Ers, senare kallad Bolagsgården, som låg i skogsbrynet öster om Gamla Norbergsvägen. Gården revs 1968.
• Per Hansson (1790-1870) på gården Eric Matts.

Bergsmannen Per Hansson, född i Meling 1790, var även nämndeman. Han och hustrun Stina Jansdotter, född i Sundbo 1800, hade tre barn: Petter född 1821, Hindric född 1823 och Brita född 1825.

Sonen Hindric Persson dök nyligen upp på Bruksmuséet i ett oväntat sammanhang. Vid registrering av böcker som har återbördats till Fagersta från Kinnevik, som på 1980-talet övertog Fagersta Bruks herrgårdsbibliotek, visade det sig att en av böckerna, ett exemplar av ”Försök till Beskrifning om Norbergs Bergslags Härad och dess Gamla Jern-Bergslag af J. E. Ångman.” tryckt 1835, har tillhört Hindric Persson.

På försättsbladet, där han skrivit sitt namn, finns det också en tillskrift.

 

Men inte nog med det. Hopvikt och instoppat i boken hittades ett kontrakt, undertecknat i Meling den 22 november 1850 av Per Hansson och hustrun Stina Jansdotter samt sonen Hindric Persson och hans trolovade Anna Lisa Norberg. Ungfolket vigdes den 21 december 1850 och kontraktet skrevs under deras lysningstid. Det är ett ”Fördels Contrackt” där det avtalas hur Hindrics föräldrar vid behov på äldre dagar skall försörjas av sonen.

 

Så här börjar texten: ”Fördels Contrackt för min kjära fader och moder under deras öfriga lifstid, som kommer att af mig Hindric Persson betalas i natura.”

Kontraktet anger vilka mängder av olika förnödenheter föräldrarna ska få per år från det att de inte längre har gemensamt hushåll med sonen och sonhustrun – eller som det står inte längre ”är och kan wara i brödlag”. Alla mått är angivna i gamla enheter som tunna, fjärding, pund, marker och kanna. Här nedan är mängderna omräknade till våra dagars mått och avrundade till heltal.

Föräldrarna ska per år förses med 880 liter råg, 147 liter korn, 147 liter malt, 293 liter havre, 37 liter ärter, 43 kg vetemjöl, 17 kg torkat fläsk, 26 kg torkat kött, 73 liter sill, 37 liter salt, 586 liter potatis, 18 liter kålrötter, 17 kg torkad fisk, 20 liter brännvin, 2 kg humle, 2 kg ull, 9 kg lin och 2 kg talgljus. Dessutom nämns en två månader gammal kalv till slakt, 50 riksdaler i kontanter, två par vardagsskor till far, två par randsydda kängor till mor, och nödvändiga slitkläder till både far och mor.

De ska ha en kanna (2,6 liter) nysilad mjölk om dagen, huggen torr ved, ett kryddland och en kålgård, andel i både bakugn, brygghus och källare, rum på övervåningen samt rum över och under i norra änden på nattstugan, häst till kyrkan och nödvändiga resor, samt ett par helgdagsstövlar till far vart tredje år.

Föräldrarna ska skötas och vårdas på äldre dagar, samt slutligen befordras till graven på ett hederligt och anständigt sätt, utan kostnad för Hindrics syskon Petter och Brita.

Hindric Persson blev också bergsman och fortsatte i sin fars spår. Han hade även uppdrag som nämndeman.

På 1850-talet var Melings hytta mycket nedsliten och kunde inte längre leverera så mycket tackjärn. Brukspatron Thomas Aspelin, som hade förvärvat både Fagersta och Semla bruk 1852, ville ersätta den med en ny hytta, men inte i Meling. Den nyblivna ägaren till Västanfors bruk, brukspatron Claes Gotthard Åhrberg, ställde mark gratis till förfogande på Stora Aspens norra strand. Tillstånd att bygga en större hytta erhölls 1857 och efter två år stod Västanfors hytta klar i slutet av 1859.

Kostnaderna för hyttan inklusive kolhus och andra byggnader beräknades till 190 000 kronor. Andelsägare i hyttan var Aspelin med 14/24, Åhrberg med 5/24 och resterande 5/24 innehades av 32 bergsmän, varav tre i Meling, fyra i Aspbenning, två i Hedkärra, fyra i Brandbo och 19 i Åvestbo.

Under 1860-talet övergick ägandet mer och mer till brukspatronerna, som köpte fler andelar och löste ut den ena bergsmannen efter den andra ur hyttlaget. Bara hälften av bergsmännen fanns kvar i hyttlaget 1871, bland dem två från Meling – Per Pettersson och Hindric Persson.

I början på 1873 förvärvade Aspelin både Västanfors bruk och den andel i Västanfors hytta som Åhrbergs arvingar innehade. I och med detta var Aspelin praktiskt taget ensam ägare av Västanfors hytta. Samma år bildades Fagersta Bruks Aktiebolag, där Thomas Aspelin ägde 496 av 500 aktier, och en ny era började. Västanfors hytta var i drift till 1915, då den lades ned och verksamheten flyttades till den nybyggda hyttan i Fagersta.

Både Västanfors och senare också Fagersta Bruk har försörjts med malm från Meling, där gruvverksamheten har varit omfattande. En av alla gruvor var Bäckgruvan belägen väster om Gamla Norbergsvägen vid utfarten från Meling mot Norberg och med namn efter de förenade bäckarna från Bergtjärn och Vitmossen. Utmål beviljades i september 1873 och Melings Grufve AB bearbetade gruvan 1875-78. Hindric Persson var delägare och ägde ungefär 10 %.

Efter flera års uppehåll återupptogs arbetet 1883 i ny regi, men på grund av dålig ekonomi lades verksamheten ned 1885 och man lät gruvan vattenfyllas. Inte förrän på 1940-talet återupptogs driften ånyo. Det tyskägda bolaget Skandinaviska Gruv AB drev Bäckgruvan 1941-44. Arbetsstyrkan uppgick till cirka 70 man. Maskinhus, gruvlave med hissar samt sovringsverk byggdes. Därefter övertog Fagersta Bruks AB driften 1945 och drev Bäckgruvan till och med 1949. Så småningom 1952 övertog Fagersta Bruks AB även ägandet. Planen var att göra Bäckgruvan till ett centralt uppfordringsställe även för närliggande Augustgruvan och Mariagruvan. Så blev dock aldrig fallet. Det 160 m djupa schaktet är sedan länge täckt med en tjock betongplatta och det gamla, öppna schaktet är vattenfyllt.

I Meling startades 1882 en helt annan verksamhet. Hindric Persson arrenderade ut två stugor och ett långt lider nedanför Kavelbrobacken till en dalmas vid namn Anders Forsgren. Denne Forsgren hade skaffat en bryggpanna, som han murade in i lidret, vilket blev starten på Melings Bryggeri. Det fanns gott om kunder bland gruvarbetarna i Meling, varav många var inflyttade ungkarlar. Utkörning av drickskaggar skedde två gånger i veckan och i början lånades häst hos bergsmannen Per Jacobsson. När omsättningen ökade skaffade bryggaren ett par egna hästar.

Efter några år drog sig Forsgren ur och sålde all utrustning till Hindric Persson, som drev bryggeriet 1889-1906. Det som producerades var svagdricka som levererades i laggkärl oftast i form av 160 liters tunnor, 80 liters halvtunnor eller 40 liters ankare.

Den kände hembygdsforskaren Carl Åkerberg (1876-1948) anställdes 1901 vid Melings Bryggeri och arbetade där som utkörare i åtta år. Han har berättat att det då var sju anställda, fyra i själva bryggeriet och tre utkörare, och att det fanns tre hästar. Hästarna behövdes även för att dra maltkrossen, som stod i ena änden av bryggeribyggnaden och där utanför fanns hästvandringen under ett tak.

Hindric Persson överlät bryggeriet 1906 till sin son Per Hindersson, men denne sålde det vidare redan samma år.

Hindric Persson och hans hustru Anna Lisa hade tre barn:

• Per (1851-1913), ogift och bodde med hushållerska och en fosterdotter
• Anna (1857-1877) gift 1877 med skomakaren Olof Wenngren, dog efter barnsbörd
• Matilda (1862-1923), gift 1891 med nämndemannen och hemmansägaren Karl Jansson

Hustrun Anna Lisa, som var född i Ramnäs 1825, blev 80 år gammal och avled 1905.

När Hindric själv avled 1913, 90 år gammal, var han bygdens sista bergsman.

På äldre dagar bodde Hindric Persson på gården Solbacka i Meling, som han uppfört. Där bodde också dottern Matilda och hennes familj. Att Hindric Persson hade överlåtit sina tillgångar till nästa generation och själv satt på undantag framgår väldigt tydligt av bouppteckningen efter honom. Den innehåller bara två poster, kontanta penningar 244:85 kr samt hans gångkläder 75 kr, sammanlagt 319:85 kr.

Gården Solbacka har senare använts för flera skiftande ändamål. När den nya fattigvårdslagen kom till 1918 fick barn inte längre bo på ålderdomshem, vilket tidigare varit vanligt förekommande. Därför behövde kommunen inrätta ett barnhem. Valet föll på Solbacka som först hyrdes, men senare köptes av kommunen. Solbacka fungerade som barnhem fram till 1957. Sedan hyrde Smyrnaförsamlingen gården för sin ungdomsverksamhet i några år fram till våren 1962. Med början 1963 hyrdes Solbacka av Televerket för att användas som förråd.

Idag finns inte Solbacka längre, huset revs för cirka 40 år sedan. Vägen förbi Solbacka heter numera Utmålsvägen och ansluter till Solbacksvägen. Och Hindric Perssons namn lever kvar genom Hindric Pers vägen i Meling och Hindric Pers-området norr om Melingssjön.