Av Margaretha Eriksson.
År 1918 infördes en ny fattigvårdslag i Sverige. Tidigare fanns fattigstugor i alla byar, men nu beslutades det att varje kommun skulle ha ett ålderdomshem.
Redan sju år innan denna lag kom, hade Västanfors socken ordnat med den saken själva.
Kommunhemmet på 1930-talet.
År 1911 stod kommunhemmet i Åvestbo klart för inflyttning. En stor vit byggnad i flera våningar. Till hemmet hörde ett jordbruk, där de boende fick hjälpa till med trädgårdsarbetet.
Kommunhemmet, boende med personal, 1920-talet.
Även om huset var stort och rymligt, så infann sig ingen trivsel. Fattighuset, var på den tiden folks benämning på vårdhemmet.
Men jordbruket blev betungande och dyrt för kommunen.
Genom försäljning av mark som hörde till huset fick kommunen medel till att bygga ett kommunalt änkehem i Fagersta. Män och kvinnor som blivit ensamma skulle få en egen bostad med ett eget hushåll.
Änkehemmen 6 juli 1951, vykort.
Änkehemmen på Kottmossvägen. 1952. Digitalmuseum, okänd fotograf
År 1935 byggdes de första fem husen som inrymde tio lägenheter, senare byggdes ytterligare fem hus.
Änkehemmen var idylliskt placerade i Skogslundsområdet, där Fagersta bruk gratis upplåtit mark till ändamålet.
Husen var byggda i gammal, svensk herrgårdsstil med brutet tak över gavlarna. Varje byggnad var rödmålad med vita knutar och fönsterfoder.
Lägenheterna var inte stora. Ett rejält kök med spis och rostfri diskbänk där det fanns plats för soffa och matbord. Ett mindre rum kunde användas till sovrum, dessutom fanns vattentoalett.
Miljön kring husen var en idyll med gröna gräsmattor och blomsterrabatter. Någon fattighusstämpel var det aldrig tal om.
En del barn växte upp i änkehemmen på 1940 och 50-talet. Anledningen kunde vara att fadern förolyckats i sitt arbete på bruket och änkan fick då hjälp med ett boende.
Konsums varubil, omkring 1945-50. Bild från Peter Nybloms samlingar.
Eftersom det var långt till butiker underlättade Konsums varubussar matinköpen.
Posten hade dagliga turer upp till änkehemmen. Ett annat avbrott i vardagen var sopbilarna som med skramlande plåttunnor körde till soptippen på Kottmossen. Barn lekte på gräsmattorna och ensamheten blev aldrig så kännbar.
Änkehemmen i Fagersta fick stå som modell för flera kommuner i Mellansverige.
Men befolkningen ökade och på 1950-talet stod ålderdomshemmet Solliden färdigt i Västanfors, senare blev benämningen servicehus. Nytt, modernt och effektivt.
Änkehemmen tömdes och lägenheterna hyrdes ut till olika musikföreningar. Det gick bra en tid, men lokalerna slets ner och det en gång så hemtrevliga området förslummades.
Husen revs och idag finns bara en stor grusplan kvar. Vägen har blivit en promenadväg och ingången till Kottmossen är överväxt. Soptippen med generationers avfall sover sin törnrosasömn.
