Av Göran Råberg
Källa: Fagersta Bruks personaltidning Fagersta Forum nr 4, 1959. 

WASA – Ett Regalskepps undergång på sin jungfrufärd

Wasa, är ett svenskt örlogsfartyg som kantrade och sjönk utanför Beckholmen i Stockholms inlopp på sin jungfruresa, söndagen den 10 augusti 1628.

När Wasa byggdes var hon avsedd att bli en symbol för Sveriges militära och politiska makt, vilket även inbegrep Gustav II Adolfs auktoritet som krigarkung. Stora kostnader lades ner på att dekorera och utrusta skeppet. Den direkta orsaken till att Wasa förliste var att hon var för instabil för att kunna segla i hårdare vind. Trots att hon inte klarade ett vanligt stabilitetstest när hon låg vid kaj, lät man henne segla därför att Gustav II Adolf utövade påtryckningar för att kunna sätta in henne i sjökriget mot Polen, där Sigismund III var kung.

År 1958 satt en privatforskare vid namn Anders Franzen med några specialkonstruerade draggar och lodlinor i en liten båt ute på Strömmen och letade efter örlogsskeppet Wasa. Det borde då finnas kvar i bottenleran. Han fick upp ett stycke svartek, stort som en kork. Han störtade till experterna och berättade att han troligen hittat Wasa. Ingen trodde honom. Det gamla skeppet borde vara murknat och förstört för länge sen.

Anders Franzen gick vidare till Marinledningen. De förlade marinens dykarkurser till Strömmen. Flottans karlar var utrustade med fantasi och kärlek till gamla skepp och lånade ut sina dykare.

Därmed kom dykarbasen Per Edvin Fälting in i bilden. Han dök ned på trettiotvå meters djup, klättrade och klev på ett stort, svart vrak. Han rapporterade: Kanonportar!

De finaste skulpturer plockades upp ur slammet väl bevarade. Man hittade föremål, guldbestänkta och sköna. Ett skepp fullt av skatter och måste tas upp och bevaras.

Hur skulle man få upp Wasa? Höll hon att lyfta? Man fastslog slutligen att lyft i en vagga av linor var den metod som skulle vara minst påfrestande för det gamla skrovet. Neptunbolaget kopplades in och Fagersta Bruk.

Sex tunnlar spolade dykarna upp i leran under det gamla skeppet. Lång tid tog det innan det riskabla arbetet var gjort. 20 augusti år 1959 var det klart för det första Wasalyftet.

Pontonerna Oden och Frigg länspumpades sakta men säkert. Allt gick programenligt. Nu är pontonerna nästan läns. Dykaren Sven Olov Nyberg, en ung, blåögd smålänning, får order att gå ner och känna om Wasa lämnat botten. Det svenska stålet hade bildat en precis lagom jämn hängmatta åt skeppet, som nu mjukt lyftes och seglade femtio meter från fyndplatsen utanför Beckholmen mot Kastellholmen. Det blev ett tålamodsprövande och precisionsfyllt arbete. Botten visade sig nämligen vara urusel. Skeppet sjönk ner i lera och slam ett par meter efter varje lyft.

 

 

 

 

HAMPA I FAGERSTAS LINOR

Fagerstas linor blev genom Wasa-lyften välkända.

Utöver styrka behöver en stållina smidighet. Det är här hampan kommer in i bilden. Genom att »bygga» stållinan kring en kärna av hampa fick den en smidighet som möjliggjorde följsamhet efter Wasa-drottningens kurvor. Linslageriet i Fagersta tog med entusiasm itu med tillverkningen av Wasa-linorna. Det gamla skeppets vikt hade beräknats till 750 ton. 12 linor som var och en bar 120 ton kunde alltså klara lyftet med betryggande marginal.

Kring hampkärnan ligger 6 s.k. kardeler. Varje kardel är tvinnad av 55 ståltrådar:

1 st kärntråd                       
6 st innertrådar
12 st innertrådar
18 st innertrådar
18 st yttertrådar

 

 

Kärntråd och innertråd är lika kraftiga medan yttertrådarna har större diameter. Minimibrottgränsen för den tråd man använde är 160 kg/mm². Med en stålarea på 920 mm² behövs det bara enkel huvudräkning för att förstå, att den 330-trådiga linan utan möda lyfter i katalogen utlovade 120 ton.

Notis i VÅRA BRUK nr 1 1962

MEDALJREGN FRÅN WASA

I samband med invigningen av Vasavarvet fredagen den 16 februari 1962 delade Wasanämndens ordförande, prins Bertil, ut medaljer till dem som på ett eller annat sätt bidragit till att det gamla regalskeppet kunde bärgas. En vagga av stållinor från Fagersta gjorde det möjligt för Wasas undervattensseglats från fyndplatsen till Beckholmsvarvet. Så kom det sig, att två »fagerstaiter» medaljerades. Bergsingenjör O. William Jönsson, Stockholmskontoret, tilldelades Wasaplaketten och disponent Nils Elfström hederstecknet Wasa Rediviva.

 

Historiska data om Wasa

1625      Gustav II Adolf ger order om att Wasa skall byggas.

1628      Den 10 augusti kastar Wasa loss för sin jungfrufärd, kantrar och sjunker i Stockholms hamn.

1664      53 av Wasas 64 kanoner bärgas med hjälp av en primitiv dykarklocka.

1956      Anders Franzén lokaliserar Wasas vrak.

1959      När marinens dykare avslutat det svåra tunnelarbetet under Wasa, lyfter bärgningsbolaget Neptun skeppet från ett djup av 32 m och bogserar henne i 18 etapper in på grunt vatten utanför Kastellholmen.

1961      Den 24 april bryter Wasa vattenytan. Wasa länspumpas och förs på egen köl in i Beckholmsdockan. Hon placeras på en specialbyggd betongponton och den arkeologiska utgrävningen tar vid. Skeppet byggs in i ett aluminiumhus. På hösten bogseras Wasa på sitt fundament till det nyuppförda Wasavarvet. Bärgningsskedet är därmed avslutat.

1962      Den 16 februari öppnas Wasavarvet för besökare. Konserveringen av skeppet inleds.

1963      På sommaren börjar bärgningen av lossfallna konstruktionsdelar och skulpturer på Wasas förlisningsplats. Utställningen ”Livet ombord” öppnas.

1964      Wasavarvet införlivas med Statens sjöhistoriska museum.

1965      En stödvagga monteras under skrovet och sönderrostade bultar ersätts med nytillverkade. Restaureringen inleds och en automatisk besprutningsanläggning för konservering av skrovet tas i bruk.

1966      Flera betydelsefulla rön beträffande Wasas urspungliga utseende görs under arbetat med restaureringen. Sex vandringsutställningar om Wasa skickas ut till olika platser i världen.

1967      Dykningarna på förlisningsplatsen avslutas med bärgningen av Wasas skeppsbåt. Sammanlagt registreras 3500 föremål vid dessa efterundersökningar.

1988      En ombyggnad av Wasas pontonhus äger rum för att möjliggöra fortsatt restaurering. I april öppnas en utställning på Wasavarvet som visar huvudparten av skulpturerna och hur restaureringsarbetet bedrivs.