Juni 2017 – Lilla Fagersta, en av Fagerstas allra äldsta bostäder på östra sidan av Kolbäcksån

Av Göran Råberg
Källa: Karl Georg Hjulströms anteckningar från hembygdsforskaren Carl Åkerbergs arbeten.

 

I Fagersta, på östra sidan av Kolbäcksån, låg på sin tid ”Lilla Fagersta”. Den lilla idylliska stugan, byggd 1657, finns inte numera, den revs 1947 när industrin expanderade mot norr på 1940-talet.

Lilla Fagersta torde på sin tid ha varit en av de allra äldsta bostäderna i Fagersta. Stora ansträngningar gjordes för att bevara huset åt eftervärlden. Men av många anledningar, av vilka en del skall antydas här nedan, blev detta aldrig av. Därmed blev Fagersta ett minne fattigare från gången tid i bygden.

Historien om Lilla Fagersta är egentligen också ett avsnitt av bygdens och bruksrörelsens utveckling. Ursprungligen var nämligen den lilla stugan ett torp, som lydde under Semla. Men det var ingalunda bara torpare och deras familjer som bodde där. Där bodde under tidernas lopp såväl smeder, som soldater, byggmästare och tjänstemän vid Fagersta bruk.

Skomakaren som drunknade.

Kyrkböckerna från år 1661 berättar om att då bodde hammarsmeden, ”välerfarne och förståndige mäster Olof Josefsson”, i Lilla Fagersta. Efter honom bodde också svågern Carl Andersson och hans efterkommande i stugan. År 1700 fick mäster Josefsson en måg, som hette Anders Larsson. Denne var för sin tid en märklig och lärd man. Han kunde nämligen inte bara läsa i bok utan hade också gått i skomakarlära.

Anders Larsson började med skomakeri i Lilla Fagersta, och blev också så småningom av tingsrätten anskriven och av kapellförsamlingen i Västanfors erkänd som sockenskomakare.

Skomakarmästaren gick emellertid en ond och bråd död till mötes. På hösten är 1704 arbetade han med att göra skor åt bönderna i Åvestbo. När han på kvällen den 22 november samma år skulle gå hem efter slutad arbetsdag, och kom fram till smedbostäderna i Västanfors, som på den tiden låg på samma sida av ån som herrgården Iigger på, lånade han en eka där för att ro hem över Kratten. Från den färden kom han emellertid inte undan med livet i behåll. Det visade sig nämligen av en rekonstruktion efter olyckan att ekans botten varit överdragen med is, och att skomakaren på grund därav halkat och fallit i vattnet och drunknat. Det dröjde en hel vecka innan man hittade kroppen. Hans änka hade nämligen trott att maken dröjt sig kvar i Åvestbo tills han skulle få sina arbeten färdiga. Efter skomakarens bråda död skötte hans änka själv torpet Lilla Fagersta.

 

 

Innan industrin trängde på var Lilla Fagersta en tjusande idyll, omgiven en lummig grönska under sommaren och med utsikt ut över Kolbäcksån. Stugan var bebodd till hösten 1945. Innan den revs hann den t.o.m. bli kontor.

När Fagersta bruk behövde den mark på vilken Lilla Fagersta stod, var det mycket bestämda planer på att den gamla, unika stugan skulle bevaras.

Den revs 1947 och meningen var att den skulle uppföras i sitt ursprungliga skick strax intill grindarna vid herrgårdsparken på Andra sidan. Man byggde till och med en grund åt stugan. Timret och virket fraktades också dit. Emellertid dröjde det av olika anledningar med återuppförandet. Under tiden försvann den ena timmerstocken efter den andra, förmodligen togs de till ved för att värma frusna fagerstabor. När man så småningom upptäckte detta, förde man bort resten av virket för att spara det till en eventuell återuppbyggnad.

Därmed stannade planerna av. Alla delar av Lilla Fagersta är med all sannolikhet helt borta idag.