Av Göran Råberg
Fagersta Bruk hade en ganska stor manufakturtillverkning under andra halvan av 1800-talet, alltså färdigställda produkter direkt för konsumenter. Från 1870 även av sågar och sågblad.
Sågbladsverkstaden i Fagersta byggdes under andra halvan av 1800-talet, byggnaden var uppförd av trä på Holmen söder om turbinhuset.
Verkstaden byggdes ut 1911 och fick under de följande åren åtskilliga nya maskiner. Några nya produkter kom 1932, bandsågsblad av kallvalsade, härdade och polerade band. 1933 skaffades en del utrustning för industriell tillverkning av de nya produkterna.
1937 installerades härdningsugnar avsedda för bågfils- och maskinsågsblad samt cirkelsågsklingor av snabbstål. Tillverkning av bågfilsblad och maskinsågsblad av snabbstål påbörjades i slutet av 1938 och blev omedelbart framgångsrik. Ett antal maskiner för filning av vedsågsblad togs i bruk i slutet av 1939.
1940 började man tillverkning av cirkelsågsklingor med insatta snabbstålssegment.
Sågbladsverkstaden i Fagersta var inrymd i bristfälliga lokaler på Holmen mellan kanalen och vattendraget. Själva verkstadsbyggnaden var av trä och belägen söder om gamla turbinhuset och hopbyggd med detta. Härdhuset med härdnings- och anlöpningsavdelningar samt fjäderverkstad låg fristående.
Styrelsen beviljade år 1939 400 000 kronor till ny sågbladsverkstad.
Den nya verkstadsbyggnaden blev färdig och togs i bruk 1940. Huset var av tegel i två våningsplan och uppfördes mellan härdhuset och Axel Fornanders väg. Härdhuset byggdes ut med ett nytt skepp utmed västra långväggen, och där förvarades all plåt. I övrigt användes härdhuset för härdning, klippning, förriktning och slipning. Till den nya verkstaden överflyttades maskinerna från den gamla och en del nya anskaffades också. Resultatet av ombyggnaden blev att produktionskapaciteten mer än fördubblades. Det gamla trähuset revs, varigenom det uppkom ett fritt område av 30 meters längd som blev använt som utomhuslager mellan härdhuset och gamla turbinhuset, i vilket vid denna tid hårdmetallverkstaden fortfarande var inrymd.
Tillverkningen bestod vid denna tid av cirkelsågsklingor, ramsågsblad, fällnings- och stocksågar, bandsågsblad, vedsågsblad, bågfils- och maskinsågsblad av snabbstål samt kallcirkelsågsklingor med snabbstålssegment. Cirkulär- och bandknivar tillverkades i ringa omfattning.
Under kriget ökade tillverkningen av produkter nödvändiga för landets försvarsberedskap och vedförsörjning. Under efterkrigstiden besvärades sågbladsverkstaden ofta av brist på arbetskraft, i synnerhet kompetent sådan.
Produktionen av bandknivar upphörde 1945, och åren 1947-1948 nedlades tillverkningen av stock-, fällnings- och vedsågar, som aldrig blivit någon särskilt god affär.
En ny tillverkning upptogs 1954 i samarbete med hårdmetallavdelningen Seco, nämligen av cirkelsågsklingor med hårdmetallskär.
1964 upphörde tillverkningen av maskin- och bågfilsblad. 1966 upphörde tillverkningen helt och Westlings i Vansbro övertog tillverkningen av segmentsågsklingorna.
Efter nedläggningen flyttade Seco in en del verksamhet i det gamla härdhuset, bland annat slipmedelsåtervinningen ”guldvasken”. År 1969 byggdes Secos första beläggningsavdelning, Secotic, upp i härdhuset.
I sågbladsverkstaden flyttade Secos diamantslipning av hårdmetallskär in. När ”Nya Seco” byggdes på Hyttbäcken 1968 övertogs sågbladsverkstaden av avdelningen Rostfria Tak. Vid mitten av 1980-talet köptes byggnaden in av Seco Tools och används idag av Secos marknadsavdelning för utställnings och mässmaterial.