Av Göran Råberg
Källor: Fagersta Brukens Historia, delen 1900-talet, bilder från Fagersta Bruks arkiv och min far Axel Råberg
Omgivet av rika och högklassiga järnmalmsfyndigheter hade Fagersta Bruk ett utmärkt läge. Den i slutet på 1800-talet och framåt betydelsefulla Stortägtsgruvan förde blodstensmalm, (hematit). Gruvan tillhörde organisatoriskt ett särskilt bolag, Stortägts Grufve AB, där Fagersta Bruk var huvudaktieägare och ansvarade för driften.
Utmålet beviljades den 4/11 1854. Provbrytning skedde under 1859 och den egentliga starten på brytning inleddes 1873.
Stortägtsgruvan, med konstgångar. Foto från år 1897-98 för elstolpar med porslinsisolatorer och maskinhus med gruvlave över schakt nr 5 är på plats, elkraften kom från Semla I, den första kraftstationen, byggd 1897
Stortägtsgruvans dagblad. Första sidan av alla gruvkartor kallas för dagblad och visar gruvans anläggningar ovan jord, i dagen. Öriga sidor visar orter, malmfyndigheter m.m. Alla sidor över Stortägtsgruvan är ritade under tiden från år 1886 och med ändringar införda fram till år 1947. Kartan är klickbar i två steg för att öka förstoringen och läsbarheten
Klickbar länk till gruvkartan över Stortägtsgruvan från SGU:
https://resource.sgu.se/dokument/publikation/gruvkarta/gruvkarta418karta/32d_ostra_vastra_stortagtsgrufvan_3e2_web.pdf
På gruvkartans dagblad ovan syns de 5 gruvschakten som brutits mellan åren 1886 till 1897, då den sista gruvlaven byggdes över det nya schaktet, nr 5. Via det nya schaktet kunde brytningen ske på hela malmfyndigheten med nydrivna gruvorter. Schakt nr 5 var det första med elektrisk hiss för persontransport och malmuppfordring samt eldrivna vattenpumpar. 1945 var schaktet neddrivet till 375 meters djup.
I tidigare gruvschakt var uppfordringssystem och vattenpumpar helt drivna via mekanisk vattenkraft via konstgångar. Vattenhjul fanns vid Fiskarbäcken, vattnet i Fiskarbäcken kom från Dammsjön, Stora och Lilla Älgsjön med flera sjöar.
Elkraften kom från den nybyggda kraftstationen Semla I. Vindflöjeln med järnmärket sattes upp när gruvlaven och maskinhuset var färdigbyggt 1897. En egenhet hade den nya gruvlaven, den var inte stabil utan den rörde sig, till eller från maskinhuset. Varje gång hissen startade eller stoppade och belastningen på linorna ökade eller minskade rörde sig laven. Förstärkningar utfördes med stockar och staglinor, laven blev därmed stabilare.
Omkring 15 år innan den nya gruvlaven byggdes hade en linbana konstruerats och ritats av disponent Gustav A. Granström på Norbergs Gruvförvaltning för Stortägtsgruvan, (Norbergs Gruvförvaltning var delägare i Stortägts Grufe AB genom Surahammars Bruk). Linbanan byggdes upp och användes för transport av malmen ned till en pråmlastningskaj vid sjön Flogen på 1880-talet och användes till 1915. Malmen transporterades därifrån till Västanfors hytta med pråmar eller järnväg via ett stickspår till Flogens lastplats från SWB järnvägen som invigdes år 1900, (Ludvika – Stockholm).
G. A. Granström var disponent för Norbergs gemensamma gruvförvaltning 1882—1904, se länken från Riksarkivet med Granströms biografi och alla bolag som han var engagerad i under sin yrkeskarriär:
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13156
Bild från Carl Sahlins bok, Svenska linbanekonstruktioner. (C. Sahlin, Sv linbanekonstruktioner, Daedalus 1931)
Länk till boken Svenska Linbanekonstruktioner:
http://digitalamodeller.se/daedalus/kapitel/Svenska%20linbanekonstruktioner.pdf
Stortägtsgruvan. Granströms linbana till Flogen, ca år 1900
Stortägtsgruvan. Granströms linbana till Flogen, OBS potatislandet! Ca 1898
Vid Flogen i Semla sitter några fiskande pojkar. Linbanans slutstation med pråmlastningskaj och en pråm syns i bakgrunden, foto från 1892
Semla, karta från 1905 där Stortägtsgruvans linbana till Flogen är utmärkt
Karta över gruvor och järnvägsspår från 1935
Stortägtsgruvan. Järnvägstunneln i mitten på bilden kallades bockorten och därinne fylldes järnvägsvagnarna på från malmhögen ovanpå. Bockorten var byggd av grova träbockar som höll upp taket. Foto från 1926
En smalspårig järnväg till Stortägten byggdes 1915 och på den transporterades malmen mellan Stortägtsgruvan och Fagersta Bruks nybyggda hytta.
Malmen från Malmkärra och Stortägten blev dock mycket kostnadskrävande för Fagersta Bruk, på grund av den låga järnhalten. Malmkärramalmen med magnetit höll 50 % Fe och var engående, men besvärades av en relativt hög svavelhalt. Stortägtsmalmen var en ganska fattig kvartsrandig blodstensmalm med 47 % Fe, dock låg i fosfor och svavel, problemet var att malmen var mycket sur med inte mindre än 30 % Si02.
Mot slutet av 1933 beslöt styrelsen för Fagersta att uppföra ett anrikningsverk vid Stortägtsgruvan. Sommaren 1932 nedlades gruvdriften helt vid Rällingsbergsfältet i Långshyttan, malmtillgångarna ansågs uttömda. Ägare var genom koncernbildningen Fagersta Bruk. Anrikningsverket som var i gott skick vid nedläggningen, monterades ned och byggdes upp vid Stortägtsgruvan utanför Fagersta 1934.
Rällingsbergs gruva och anrikningsverk, ca 1930
Stortägtsverket under uppbyggnad, år 1934
Stortägtens anrikningsverk placerades i sluttningen vid sidan av järnvägen till Stortägtsgruvan. Infrakten av malmen till verket ägde rum med hjälp av ett stickspår från järnvägen till Malmkärra och Kolningberg, där tillräcklig fallhöjd erhölls för att vagnarna skulle kunna tömmas i fickor ovanför grovkrossen. Slutprodukten, sligen, tappades i vagnar nedanför sluttningen på ett stickspår till Stortägtsjärnvägen. Malmen från Rudgruvan transporterades med hjälp av en linbana till Stortägtsverket.
Stortägtsverket, 1944-05-11
Stortägtsverket 1943, från vänster okänd, okänd och Axel Råberg. Foto Axel Råberg
Stortägtsgruvans lave, byggår 1897, på bilden syns stöttningen av laven med stockar och staglinor. Foto den 30 maj 1945
Borrning inför sprängning med dynamit i Stortägtsgruvan i Semla, bild från 1930-talet
Brytningen i Stortägtsgruvan pågick till december 1948 då malmfyndigheten bedömdes som uttömd, då var nivån nere på 375 m. Därefter fick Rudgruvan stå för hela malmbrytningen i Semla. Stortägtsgruvans lave revs 1949.
Rivning av Stortägtslaven 1949
Stortägtsgruvans lave, år 1949
Gruvarbetarna Karl Backström, Alge Persson och Elgon Johansson river laven, 1949
Semla-Gösta och hans häst Brunte med ovanligt ekipage ovan jord – en gruvvagn
Den 23 juni 1953 brann Stortägtsverket, som var byggt i trä, ned till grunden på grund av reparationsarbete där ett svetsarbete antände byggnaden.
Stortägtsverket brinner, 23 juni 1953
Stortägtsverket brinner, 23 juni 1953
Upprensning efter branden i Stortägtsverket, från vänster Axel Råberg, okänd, okänd och Algot Eng. Foto Axel Råberg 1953
Efter branden i Stortägtsverket, år 1953: Foto Axel Råberg
Ett nytt anrikningsverk projekterades med största skyndsamhet med placering vid Rudgruvan och invigdes i november 1954.
Rudgruvans anrikningsverk, 1955
Bostäder i Stortägten
Övre kasern, 30 maj 1945. Uppförd på 1890-talet, revs 1966
Nedre kasern, 30 maj 1945. Uppförd på 1890-talet, revs 1966.
Gruvstugan, år 1945. Uppförd omkring 1880, revs på 1950-talet pga risk för gruvras. Foto Axel Råberg
Stortägtens ungkarlsbarack, t.v. Bror Röös och t.h. Axel Råberg, år 1943. Uppförd i slutet av 1930-talet, revs på 1950-talet. Foto Axel Råberg
Klickbara länkar till artiklar om Fagersta Bruks gruvor i Fagersta under 1900-talet:
Länk till Rudgruvan, järnmalmsbrytning: http://bruksmuseet.se/februari-2018-rudgruvan-jarnmalmsbrytning/
Länk till Rudgruvan, dolomitbrytning och nedläggningen: http://bruksmuseet.se/mars-2018-rudgruvan-dolomitbrytning/
Länk till Bäckgruvan i Meling: http://bruksmuseet.se/februari-2015-backgruvan-meling/
